ig mot Öfre-Saöne. Det var sannolikt ett vilsecommet detachement af de trupper, som blifvit afända till Werder vesterifrån. Det är för öfrigt icke yott från vester det kommer undsättning till geneal Werder. En man, anländ till Lyon från Auxerre, sar meddelat, att den 2:dra preussiska kåren i ilnarscher inträffat från Paris för att förstärka den stra armen. Man anslår den till 30 å 40,000 man. D. 21 Jan. Vi äro icke längre oroliga för Dijon. Fientliga ifdelningar, som kommo från vester, hade ganska säcert visat sig i Cöte-ur; men de äro icke nog beydliga för att kunna företaga en allvarsam operaion och en öfverrumpling är icke möjlig för dem. zeneral Cremer betäcker Dijon med tillräckliga crafter och Garibaldis två söner hålla ännu terränsen besatt mellan Autun och Semur. Hvad Gari)aldi angår, så synes det att han icke kunnat taga lel i general Bourbakis expedition. Han säges ligga juk i Autun. Det var således icke sannt, som medlelades i en depesch från Dijon af d. 16 d:s, att van med den östra härens venstra flygel marscherale mot Epinal. Det gifves en mörk punkt på vår worisont, och den består deruti, att fienden äterbeatt Gray. Är det här, som man påstår, frågan om n del af de preussiska trupper, som afsändts från elägringsarmön framför Paris, eller har Gray blott blifvit ockuperadt af en badensisk kår, som afskars rån Werders högra flygel i slaget vid Villersexel ch kastades tillbaka till Bourgogne. Härom skola i snart erhålla visshet, då det omtalas, att Cremer imnar företaga en offensiv rörelse i denna riktning. Från östra hären ha inga underrättelser inträffat eter striden d. 17. Utom de reservtrupper Bourbaki aft till sitt förfogande, har han, efter sitt nederlag rid Hericourt, erhållit betydliga förstärkningar. Jag nar mottagit ett bref från Döle af d. 18 d:s, hvari neddelas, att de trupper, hvilka vi här kalla den illa afrikanska hären och som bestå af zouaver, jäsare, turkos, tross etc., samma dag tågade igenom lämnde stad, för att begifva sig till den 15:de armåcären Genom Lyon komma oafbrutet fientliga fånsar, hvaraf framgår, att vi under de första dagarne if det stora slaget haft fördelen på vår sida. Från Annecy skrifves, att Savoyens mobilicerade nationalsardister vid sin ankomst till Dijon funno staden ill den grad uppfylld af trupper (35 å 40,000 man) tt de nödgades kampera på gatorna. Ett i detta igonblick anländt telegram från Bern af d. 21 d:s meddelar, att de franska trupperna återbesatt byn Villars-les-Blamont, hvilket antyder, att Bourbakis arme ånyo tar till offensiven. . 22 Jan, Idag ha inga telegrammer kommit tran schweiviska gränsen. Vi ha endast öfver Dijon mottagit ndirekta underrättelser från högqvarteret af d. 19 Jan. Bourbaki befann sig i de positioner, som han besatt, icke vid slagets början, utan dagen före den ista blodiga striden. Han sammandrog sina förtärkningar, utan att fienden syntes ha för afsigt att oroa honom. Montbeliard befinner sig i hans hänler, icke blott staden utan äfven kastellet. Byn Heicourt, kring hvilken fienden koncentrerat sina hufvudkrafter, ligger emellan Montbeliard och Belfort och det är denna ställning som skall tagas, om fienden skall nödgas uppgifva belägringen af Belfort. Uvarje by omkring Belfort har blifvit förvandlad ill en liten fästning; man har uppkastat barrikader alla städer och husens murar ha blifvit försedda ned skottgluggar. Ja, utanför några har man till ochmed uppkastat skansar. Den mobiliserade legiohen från Öre Alperna har i dessa dagar tågat genom Lyon för att marschera öster ut.