icke skulle ihägkomma att han lemnat den. Hustru A. hade derefter gömt sedeln i sin byräläda samt hade på morgonen erhållit ytterligare en sedel af Olsson till betalning för den intagna förtäringen Hustru Andersson intygade sanningsenligheten af Johanssons historia samt tillade att äfven en annan hos henne boende qvinsperson, Elvira Jonsson, varit med om öfverenskommelsen att behålla och dela den ifrågavarande sedeln. Detta har dock helt och hållet förnekats af Elvira som förklarade sig icke ens ha sett då Olsson lemnade några penningar till hustru Andersson. Olsson påstår med bestämdhet att han icke lemnat några penningar till hustru A. förr än på morgonen då han skulle bege sig bort från stället. Målet remitterades till rådhusrätten i afbidan hvarå Johansson införpassades till cellfängelset hvaremot hustru Andersson tilläts att under tiden vistas på fri fot.