Trån kiksdagen. För Riksdagens förhandlingar i Måndags lemnar N. Dagl. Alleh. följande redogörelse: I Första kammaren blef den k. propositionen om landtlörsvarets ordnande, utan någon anmärkningsvärd diskussion, remitterad till statsutskottet, hvilket egde att med sig förena lagutskottet i de delar, som voro af civillagsnatur. Denna remiss beslöts på yrgande af vice-talmannen i afvaktan på väntad inbjudning från Andra kammaren angående tillsättandet af ett särskilut utskott till denna frågas behandling, om hvilket särskilda utskott Första kammaren framueles finge fatta beslut. Vid remissen förekommo söljande yttranden: hr B. von Geijer förundrade sig öfver att ingen lättnad i roteringen blitvit föreslagen i sammanhang med de på audra håll ökade bördorna, hvarjemte åtskilliga missförhållanden anmärktes med atseeude på regleringen at de indelta lönerna. Grefve C. G. Mörner ansäg, att hvad den k. propositionen begärde till landets försvar innebure en ölverdrift, som komme att verka förlamande på nationen, hyaremot frih. C. A4. Raab trodue sig vara en tolk af den allmänna meningen i lanuet, uå han ansåg att regeringen snarare begärt för litet än tör mycket. Atven i Andra kammaren antog öfverläggningen om ddet k. förslaget inga större dimensioner. Den ende talare, som här sokte gifva någon större lyftning deråt, var hr G. von Geijer, som sade sig hatva hoppats ett förslag om indelningsverkets successiva afskaffande i sammanhang med det om beväringsgtens successiva utveckling. Det k. törslaget har deremot antagits gå ut på att för lång tid betrygga och till en del öka indelningsverket, hvilket företöll eget nog under ett sådant krig, som det nu pågående. Den värma, hvarmed förslaget omfattar utvecklingen af beväringsinstitutionen och vapenötninue, vore dock i hans tanke den egentligen detamma genomgående starka strömningen. Riksåagen må derför antaga allt i förslaget, som rör bevärinringen, och låta den frågan för närvarande förfalla, om det är klokt att med några millioner årligen nuderhålla en sådan stam som den indelta armån. För framgången af törslaget hade det emellertid varit önsklig: och kanske äfven nödvändigt, att det framlagts endast under form af ett öfvergångsförslag och att K. M:t hade visat sig villig att sedermera vidare utveckla organisationen. Ur Leijer gillade regeringens förslag om uppsättande at en särskild fältläkarekår. Deremot hade han åtskilligt att anmärka mot den föreslagna organisationen tör Gotlands försvar, utgående från den hsigten, att denna ö väl också borde betraktas såsom en syensk provins och vara underkastad samma bestämmelser, som antagas för det öfriga landet. Han medgaf, att förhållanden finnas, som göra det rÖGvändigt att ordna försvaret något olika der; men Ar