såg man några, som voro ur ständ att längre marschera, sjunka ned till marken och lägga sig ned i smutsen. Många af dem voro så höljda med smuts, att de förlorat hvarje mensklig form. Somliga gingo barfota, andra buro träskor, andra återigen en träsko och en skinnsko. I närheten af en höjd, Montagne blanche, kom en vagn blixtsnabbt emot mig. Herrn, som satt bredvid kusken, gaf mig tecken på tecken. Jag trodde, att han ville, det jag skulle hålla undan. Då han kommit intill mig, ropade han: Vänd! Vänd!Herrn och kusken voro dödsbleka. De äro der! fortfor han. IIvilka? -Preussarne; de skjuta med kanoner på de flyende. Jag ville ej tro det, men straxt derefter hörde jag tydligt gevärssalvor, sedan kanonskott, hvilka tycktes komma allt närmare. Mannen hade rätt; preussarne voro bakom höjderna. Jag vände, och då jag kom tillbaka till de olyckliga soldaterna visste dessa redan genom mannen i vagnen, att preussarne voro i antågande. Paniken var allmän. Qvinnorra rusade ut ur de vid landsvägen liggande husen. De voro utom sig af förskräckelse och fyllde luften med sina ängestskri; åkarno drefvo vildt på sina hästar, för att komma fortare framåt, de arma soldaterna gjorde öfvermenskliga ansträngniagar, för att påskynda sin marsch; några lyckades sätta sig i traf, men de hade knappast tagit några steg, förrän de måste stanna, emedan de ej förmådde mera. Det var en allmän flykt. — Bref från Valenciennes omtala, att en kår mobilgarde om 15,000 man dragit sig tillbaka till Cateau. De voro i ett förfärligt tillstånd och hade ej ätit något på tre dagar. Ett bref från Paris meddelar att målaren Regnault och Maurice Bixio, hvilka båda deltogo i utfallet d. 19:de, saknas. Fossilmusået i Jardin des plantes bar förstörts af bomber. Bomberna ha för öfrigt nått fram till kyrkan S:t Germain des Prås och Rue Bonaparte, Likasom törut S:t Cloud, Napoleon III:s äleklingsslott, är nu äfven Malmaison, dit Napoleon I ofta drog sig tillbaka, förstördt och utgör blott en hög af ruiner. Från Wien acrifves, att kejsar Napoleon, hvars frigifvande ur fångenskapen nu torde snart vara inne, köpt sig ett gods i närheten af den österrikiska hufvudstaden. Furst Metternich har ställt sitt palats i Wien till kejsarens förfogande. Gambetta har gifvit lärarestolen i hisloria och geografi vid den nyupprättade polytekniska skolan i Bordeaux åt den berömde franske lärde Littrö, anmärkande i en särskild skrifvelse till denne: Grymma ersarenhetsrön ha lärt oss att ej längre med ringaktning behandla dessa läroämnen. Ett betecknande erkännande. På Korsika, der den bonapartiska traditionen ännu är lifligare än någon anranstädes, råder stor anarki.