en Talemaade, gå till er sjelf och erkänn så godt först som sist, att det hela är ett beqvämt och angenämt sätt — att döda tiden och det är ett mord som ni förr eller senare skall ångra! För öfrigt sköna dam, ty i våra dagar har det, tyvärr, blifvit modernt äfven bland damerna att spela kort, var förvissad om, att Gracerna småle då de skåda er blanda och grubblande fundera på huru många markorni skall ge tillbaka åt er motspelare, att de fly med bortvänd blick, då de se er kassera in er spelvinst i riktiga, Åkontanta penningar! Och ni, min herre, som ej allenast anser sjelf utan äfven af alla anses vara den ärlekslullase make, den omsorgsfullaste familjesar, bränn upp edra kortlekar, ty pilten der vid er sida, der ni sitter inbegripen i ett oskyldigt sällskapsspel, han, som så småslugt redan lärt sig ekilia färgerna från hvarandra, skall kanske en dag förbanna det ögonblick, då denna lärdom meddelades honom! Den, som i sällskap med andra, hygg, civiliserade varelser, med hvilka han förmeddela sig på något slags menskligt tungomål, ej kan hitta på någon mera roande, mera förädlande sysselsättning än kortspel, han tänke endast på skaldens ord: En lätting, svag till ejäl och kropp, Fann lifvet en gång bli en börda, Då — fann en annan lätting opp: Att tiden genom kortspel mörda! 1 mar