ett ägg med 1 francs och 50 centimer. Endast rikt folk kan ha råd — och det till och med endast undantag vis — till ett sådant slöseri. Men det är, heter det ju, jul en gång om året bara. Min värd ; och min vårdinna hade sakert ej glömt bort detta gamla svenska talesätt. Mig tillskyndades dessutom förmånen af en verklig julklapp. Omöjligt skulle ni väl kunna gissa till. hvari den bestod. Tror ni mig ens, då jag säger det. Jag erhöll nemligen af den snälla och vänliga W—g ej mindre än — 12 potatisar. Mänga julklappar framkallade säkerligen ej ett större välbehag.