SS Vf Härmeda hämnas på England för des i vapentillsörsel till Frankrike. I hvad sa z3a som helst, menar Daily News, vore det egen ndomligt, om Preussen, för att straffa Englan för denna hjelpsändneng till Frankrike, betje be nade sig dervid af en stat, hvars medborgar t, bidragit ännu mer än engelsmännen till d. ro s franska armeernas utrustande. ig Från Mänchen skrifves d. 7 Januari, at flera tusen man reservmanskap, som varit be u I stämda att fylla luckorna i den första balersska armekårens infanteriregementen och jägare ot bataljoner och under den sista veckan af De al cember månad lemnat Baiern, i Strasbourg er. 1, hållit befallning, att utan dröjsmål begifva t sig till den framför Belfort stående tyska armen kären, dit de äfven redan anländt. )Från Geneve meddelas d. 7 Januari: Hertigen af Grammont, Frankrikes utrikesminister vid krigsutbrottet, bar redan flera gånger försökt vältra det förfärliga ansvar, som tynger honom, ifrån sig på andra och har isynnerhet beskyllat kejsardömets representanter vid åtskilliga tyska hof tör icke noggranna och falska berättelser öfver den militära ställningen och folkets stämning på andra sidan Rhen. Benedetti sjelf har redan med afseende på händelserna i Ems afgifvit mot hertigen en grundlig dementi och ett senare offentliggörande af aktstycken ger tillkänna, på hvilken ansvaret för alla olyckorna, såsom dess egentlige upphofsman, bör falla. På samma sätt uppträder äfven en grefve St. Vallier, f. d. franskt sändebud i Stuttgart, emot hertigen. I en till -Internationalriktad skrifvelse förklarar grefve St. Vallier, att han redan länge haft för afsigt att offentliggöra af honom i de hollenzollerska angelagenheternå skrifna depescher, af hvilka framgå, huru litet afseende hertigen at Grammont fästat vid hans, St. Vallier, varnande skrifvelse angaende siendens styrka och förberedelser och buru mycket han besvärät sig, att afhålla de båda sydtyska konungarikena från deltagande i kriget och att i Paris gitva forsonande och fredliga råd. Jag skulle icke heller i dag, förklarade vidare hr St. Vallier, ha brutit tystnaden, om icke vissa yttranden af hertigen af Grammont, atsedda att vältra skulden från honom, nödgat mig till en förklaring, att de franska representanterna i Tyskland till honom hvarken sparat underrättelser eller varningar. Hvad mig beträffar, skail jag lemna bevis derpå, i det jag, så snart freden blir återställd, kommer att öfverlemna min korrespondens till oflentligheten. Det är mycket betecknande for den anda, som nu går genom Frankrike att man i Bigaro, demi-mondens och cafsernas skandalrika organ, tår läsa följande: Vi fransmän ha alltför många fel. Vi äro skrytsamma, makliga, lata, omoraliska, oåterhållsamma; oss fattas kratt, öppenhjertlighet och rättskänsla. För denna skull ha vi blitvit besegrade. Vi måste frigöra oss från vårt skryt, vår ostadigdighet, vår öfverspändhet och våra lögner. Vära qvinnor måste bli dygdiga, måste uppgilva sma vanvettiga toiletter och sin slappa moral. Vi måste skilja oss vid våra slippriga böcker, och isynnerhet våra slippriga pjeser (och framför allt våra slippriga tidningarvorda Figaro ha tillagt). Vi böra göra slut på vårt afskyvärda eafålil, som fördertfva vår anda och värt väsen, och ännu mer vårt afskyvärda Boulevardlif, som är orsaken till hälften af våra laster. Vi böra blifva flitiga, mättliga, rättskaffne, lefva med våra hustrur och ullbringa våra lediga stunder i våra familjer, istalletsor i casköer, klubbar och ännu förderfligare ställen. Vi måste bli ett annat folk, innan vi kunna göra oss hopp om attresa oss från våra förfärliga olyckor-. Figaros botfärdighet går visserligen icke synnerligt på djupet, men en så vexlande tidning, som allid blott har sökt att taga sina abonnenter ordet af munnen, kan naturligtvis alltid göra anspråk på att ha en vindflöjets betydelse, både när vinden blåser från ett däligt och från ett godt håll — anmärker danska Dagbladet med allt fog. Under det att England i många hänseen; den under detta krig med skäl ådragit sig I. ringaktning af begge de krigförande parterna, Ö står det dock i ett afseende oöfverträffadt, t nemligen i den stora välgörenhet som utgått i derifrån och sträckt sig till alla de olika ar0 ter af menskliga lidanden, som framträdt un Ås der kriget. De rikt utrustade engelska ambulanserna ha varit en välsignelse för oräk1 neliga sårade af begge nationerna, engelska s1 privatmän ha på det mest uppoflrande sätt f. understödt de olyckliga franska bönderna i EI-s sas och Lothringen, och under de sista dasarne ha äfven genom korrespondensartiklar s5 engelska tidningar uppmärksamheten blifvit J a ästad på de franska sängarnes eländiga be-a ägenhet, hvilken utan tvifvel genom engelsk 0 välgörenhet skall bli väsentligt förbättrad. En I ii omite bestående af hertiginnan de Mouchy, I då narkisen at Lansdowne, friherrinnan Rothschild, E. ertigen af Sutherland, srefvarne Dudley och )owley, har just i dessa dagar sammanträffat, J er ör att öppna en subskripttoa för de franska sn ängarnes förseende med kläder. En annan sk omii6 har verkat för de franska bönderna ch en af densamma föranstaltad tafvelutställfly ing, hvartill drottning Victoria och åtskilliga I sk t rikets förnämsta adelsmän utlånat taflor af pm ina samlingar, under det att prinsessan Louise jelt utställt några teckningar och en oljetafla, ar under loppet af få dagar inbragt flera tudis en H. sol re: . git tt intressant aktstycke. ve. Man erinrar sig, att den förre franske cer rikesministern Drouyn de Lhuys i Augusti oc 366 nödgades taga afsked, derför att de Til ompensationssordringar, han tillställt regerinI an m i Berlin, sedan preliminärerna i NIkolsnä rg blifvit undertecknade, tillbakavisats af bet efve Bismarck. Innan han definitivt lemnat att 2 post, öfverlemnade han till kejsar Napohar on en promemoria, hvilken i dessa dagar dar fyrit AH... . je LL AA —