som 3lanteuffels venstra flygel alltjemt sortsätter sin kringgående rörelse, under det att en ny armöeafdelning, som d. 4 d:s öfverrumplade Rocroy, tyckes vilja kringgå Faidherbe från andra sidan längs belgiska gränsen. Ej heller på den nordvestra krigsskädeplatsen (Havre-Rouen) ha de franska vapnen hittills varit lyckliga, emedan de mot det af preussarne besatta Rouen marscherande trupperna blifvit tillbakakastade i flera fäktningar, hvilka dock varit mindre betydande, såsom senast d. 7 d:s, då 10,000 man tyskar i närheten al Jumieges slogo den franske generalen Roye samt besatte de båda på södra Seinestranden belägna platserna Bourgtheroud och Bourgachard, hvarigenom de mer och mer närma sig till Honfleur. Annorlunda — säger en militärskriftställare — annorlunda står deremot saken, då vi rikta blicken mot söder. Vi skola, för att så mycket som möjligt tydliggöra ställningen, i korthet här redogöra för de emot hvarandra opererande stridskrasternas ställning och storlck. Fram mot elutet at året stod general Chanzy med 130, 000 man i en förträfflig ställning vid Le Mans bakom Sarthefloden, med front mot öster: general Bourbaki stod med 80—100,000 man mellan Bourges och Nevers med front mot norr, och ostarmeen, under hvilket namn vi sammanfatta Garibaldis och Cremers samt de ötriga från Lyon sramskickade trupperna, inalles omkring 70,000 man, söder om Dijon, äfvenledes med front mot norr. Emot dem stodo de tyska armåerna uppställda på följande sätt: Prins Friedrich Carls arm6, ungefär 60,000 man stark i en linie Vendome (Loire)-Orlans (Loire)-Chatillon-sur Seme, till största delen med front mot söder, och bakom den, i andra linien, i trakten kring Maintenon (NNO. om Chartres) den mecklenburgska armå-afdelningen, omkring 40,000 man. I Dijon och trakten stod general Werder med något öfver 50,000 man, under det att general Zastrow med 30,000 man var under framryckande för att förstärka honom. Denne militärskriftställare är af den mening, att Chanzy och Bourbaki operera i förening, för att rycka emot Paris, och att de ha en styrka af circa mer än 200,000 man till sitt förfogande, emot hvilka tyskarne endast ha 100,000 man. Chanzy framrycker mot Chartres, under det storhertigen at Mecklen burg skyndat emot honom och efter sista underrättelsen hotade Nogent le Rotron. Chanzy har derjemte, för att skydda sin rygg, framskjutit trupper mot Vendöme, hvilka redan varit i strid mot tyskarne, etter hvad det vill synas, med vexlande framgång, i det frans männen dels kunnat bibehälla sina ställningar söder om Vendöme och dels blifvit i vester och nordvest om denna plats tillbakakastade i för öfrigt antagligen mindre betydande strider. IIufvudintresset i afseende på Chanzy knyter sig vid Nogent eller Chartres. Samtidigt med det Chanzy börjat sitt framryckande, har äfven Bourbaki gripit till offensiven. Uppgit terna äro dock oklara om, hvilken riktning han tagit. Somliga säga, att han ryckt norrut mot Orlåans — och denna uppgift tyckes bekräfta sig derat, att en afdelning af hans trupper ölverrumplat tyskarnes från Gien framskjutna förposter i det närbelägna Briarre. Andra deremot förmena, att Bourbaki dragit sig österut, för att i förening med Garibaldi och Cremer tränga undan general Werder — äfven denna uppgift stödjes deraf, att fransmännen till större styrka uppträdt i Semur och att, enl. dagens telegram, Bourbaki skall ha sitt högqvarter i Dijon. Jemväl Werders snabba återtåg tyckes angifva att sådant är förhållandet. Har Bourbaki verkligen begifvit sig österut, qvarlemnande en observatiousstyrka vid Loirelinien, så skall general Werder ej kunna motstå honom, utan svätva i fara att bli alldeles krossad at öfvermakten, hvarefter Bourbaki skall ha fältet fritt att snabbt förena sig med Chanzy eller sjelf skynda Paris till undsättning. För att förekomma detta, måste prins Friedrich Carl detachera trupper mot Bourbaki; men Chanzy har nu enl. uppgift från Bordeaux under sitt befäl ensam 200,000 man väl utrustade, med hvilka han skall angripa storhertigen af Mecklenburg, om prins Friedrich Carl försvagar sin styrka genom att skicka trupper österut. Den ofvan åberopade militärskriftställaren anmärker: Eftersom Chanzy är under framryckande mot Chartres, skola tyskarne nödsakas att först vända sig emot honom, som är långt framme på vägen till Paris, och de kunna då endast efterlemna en ringa styrka för att iakttaga Bourbaki. Lyckas dem då att slå Chanzy, skola de sedan kunna vända sig emot Bourbaki, med hvilken de skola ha lättare spel. Lida de deremot ett nederlag — striden skall väl stå i närheten af Chartres —, så skola Chanzy och Bourbaki lätt kunna förena sig och på det allvarligaste hota den tyska cerneringshären vid Paris. Med spänd förväntan motse vi den vidare utvecklingen af de af fransmännen inledda operationerna. Det är också hög tid, att Paris erhåller kraftig undsättning, ty dess skyddande fästen tvingas mer och mer till tystnad och söndring råder inom staden, der Trochu måst särskilt uppmana befolkningen till enighet och äfven gå in på vissa eltergifter i afseende på ledningen af de militära angelägenheterna. Vid hans sida skall nu stå ett krigsråd, bestående af 4 ministrar och 4 generaler, hvilka visserligen endast skola ha rådgifvande stämma och