Rörande tyskarnes ciriliserade krigsöringsätt lomnar Times korrespondent i Havre öljande bidrag: Armåeen har slagit ned i trakten såsom en grästöppasvarm. Officerarne och manskapet lefva fritt sverallt, fordrande och tagande det bästa af alling, utpressande kött, bröd, vin, cigarrer, bränsle och foder samt nyttjande allt detta med ett slöseri om är motbjudande för folkets måttlighetsanda. De hvarken gilva qvitto för hvad de taga celler beala en enda sou. På två af mig besökta värdshus, våda hållna af enkor, hadegallt det bättre vinet plifvit på detta sätt förtärdt. Hvad beträffar reqviitionssystemet eller brandskattning af kommuner kunna möjligen skäl uppstallas för och emot. Men utt plusdra rärnlösa qvinnor är näppeligen värdigt ett 1olk som gör anspråk på civilisation. . Angående lIvinnornas behandling för öfrigt hörde jag inga klapomål, churu jag öfverallt förfrägade mig härom, och jag träffade blott en gubbe som blifvit slagen. Hans hus var upptaget af preussare, hvilkas ofsicer hade stängt sig inne i den bästa sofkammaren och der gått till hvila. Andra ankommo sent på natten och tilläto sig handgripligheter mot den stackars gubben, emedan han ej ku do göra tydligt för dem hvarlöre dörren till sofkammaren, blitvit stängd. I hus, hållna af köpmän i Havre för att begagnas under jagtpartior och vanligen lemnade i skogvaktares vård, har man satt pistoler för dessa tjenares hufruden och hotat dem med ögonblicklig död för att tvinga dem att visa sina herrars vinförräder, hvilka blifvit förtärda på stället eller bortförda, hvarvid de tömda buteljerna sönderslagits. Skogvaktaren i ett sådant hus, tillhörigt en engelsman, gäger att en enda soldat på en kort stund utdruckit trenne buteljer Champagne. Att slå sönder buteljer har varit ett fareritnöjo för tyskarne, ty skärfvor af sådana äro i mängd strödda längs vågen och utmärka den fiendtliga armåens framfart. I eammanhang med ofvanstående torde det intressera våra läsare att taga del af en annan engelsk tidnings anförande rörande det sitt, hvarpå engelsmännen för fyra och ett halft århundrade sedan förde krig i just samma trakter af norra Frankrike, som nu utgöra skådeplatson för tyskarnes operationer. Sir Harris Nicolas har i sin historia om slaget vid Agincourt meddelat en detaljerad berättelse, grundande sig på samtida uppgifter om krigstågen till Frankrike under Henrik V och earlen af Shrewsbury år 1415. Bland annat har han bevarat åt efterverldon både Ilenriks och Shrewaburys generalorder. Det visar sig, att den engelska armeen åtföljdes af ett ordentligt kommiasariat. Den hade med sig kött och öl samt utkräfde under form af kontributioner af innevånarne ingenting utom bröd och vin. Befälhafvarne förbjuda vid strasf at halshuggning all skymf mot qvinnor, allt lättsinnigt förstörande af egendom och all onödig blodsutgjutelse. Så t. ex. var det besaldt, av ingen man fivge vara nog hård att taga från någon, som girge vid plogen, harfven eler kärran, häst, märr eller oxe eller något annat arbetsdjur, vid lifsstraff, och att ingen man siogo hindra någon i hans arbete; att ingen man finge hugga ned äppleträd, päronträd eller andra fruktträd; att ingen man fioge släppa djur in i vingårdar eller draga upp stöttorna för vinrankorna; att ingen man finge djerfvas gå in i den kammare eller boning, hvarest någon qvinna låge i barnsnöd och beröfva henne någonting, som hörde till hennes vederqvickelse, vid påföljd att den som på sådant sätt förbröte sig skullo förlora hela sin egendom, hältten till den som anklagade och håliten till konstapeln och marskalken, samt att han sjelf skulle mista lifvet, såframt icke konungen gåfve honom nåd. Tidningen anbefaller dessa och de andra generalorderna i sir Harris Nicolas samling t:ll genomläsning och efterföljd af den fromme, vekhjertade och segerriko konungen eller kejsaren i Versailles.