sammankomst af mer än tre personer är förbjuden. I Chalons ha innevånarne nekat efterkomma tyskarnes reqvisitioner, hvaretter tre af stadens anseddaste män bortförts som gisslan. Denna Manteuffels nödtvungna marsch upp mot norr har, såsom sagdt, tvungit storhertigen af Mecklenburg att intaga en defensiv hållning emot general Chanzy, isynnerhet som Bourbaki helt plötsligt visat sig i närheten af Gien. Prins Friedrich Carl, som tagit öfverbetälet öfver tyska armåen mot Chanzy och sammandragit alla tillgängliga trupper, för att kunna kraftigt kasta sig öfver denne, tvangs neml. genom detta Bourbakis framryckande att återvända till Oclåans och draga till sig trupper, som han åter skickat mot Gien och Montargis. Armernas ställning torde derför vara denna: I vester och med contern samt högqvarteret i Le Mans står franske generalen Chanzy med 10:de, 17:de, 19:de (armen från Coulie) och 21.sta kårorna. Emot honom stå 9:de, 10:de och 13:de tyska kårerna samt gardos-landtvärnadivisio nen. I sydost stir, hotande Gien, Bourbakmed 15:de, 18:de och 20:de kårerna och emot honom den 3:dje preussiska kåren, 13:de divisionen af 7:de kåren och delar al den 1:sta baierska kåren. I centrum, Orlåans,. står återstoden af den 1:sta baierska kåren under general v. der Tann, hvilken, i förbigående sagdt, upprepat den hederliga tyska metoden att utpressa af den redan så strängt hemsökta staden ytterligare 600,000 fres i krigsskatt. Prios Friedrich Carl kan under dessa omständigheter svårligen röra sig, ty om han rycker fram mot Le Mans, så marscherar Bourbaki öfver Montargis och Fontainebleau till Paris, oeh angriper han Bourges, så har Chanzy vägen öfver Chartre öppen till Ver sailles. Vilja preursarne öfvergå till offensiven och, begagaande sig af de inre linierna, slå än till höger och än till venster, så måste de tillryggalägga ofantliga marscher och operera mycket skickligt, städse sväfvande i tara för att tagas i flanken. Bristen på nyheter om någon sammandrabbning mellan Chanzy och storhertigen un der mer än en vecka vittnar älven om, att tyskarne hållit sig till defensiven. Också är det fransmännen, som tagit till offensiven. En officiel berättelse från Chanzy om den strid, som d. 27:de egde rum vid Montoire och hvil ken tyskarne kallat för sig lycklig, angitver detta. Enligt sagda berättelse afgick general Jonfroy d. 27:de med mobilgarde och öfverraskade vid Montoire, då en litlig strid, som slutade med tyskarnes återtåg mot Chäteau Renault, följda af franamännen. Denna uppgift synes oss vara sannolikare än den tyska, hvilken erkänner de franska trupper nas öfverlägsenhet till antalet. Chanzy, som har ett större antal trupper under sig, än storhertigen af Mecklenburg, står således en sam emot denne, ooh det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att denne skall lå ett svårt arbote, om han skall kunna hindra Chanzy från att närma sig Versailles, isynnerhet om Bourbaki samtidigt sysselsätter Friedrich Carl från sydost. Nyårsdagen var beramad till en angripande rörelse å fransmönnens sida på alla kanter, De ha i dessa trakter minst 7 hela kårer mot knappast 5 hela preussiska d:o. Några franska tidningar antyda, att Bourbaki skall operera i nordostlig riktning, för att öfver Troyes och Vitry le Frangais uppnå Chälons sur Marne och sålunda afskära den tyska reträttlinion samt från öster hota be lägringshären vid Paris. Prins Friedrich Car! skulle då nödsakas att möta honom på en helt annan krigsskådeplats; men härigenom skulle storhertigen bli alldeles i sin ställning gentemot general Chanzy och utsatt för att kämpa allena mot den franska öfvermakten. Under alla omständigheter kan det anses för säkert, att Bourbaki och Chanzy skola samtidigt påbörja sina operationer, Tyska belägringshären vid Paris är starkast koncentrerad på sydsidan, och man skulle allt gerna vilja söka att derifrån detachera undsättningstrupper till storhertigen; men det är kanske icke alldeles utan samband härmed, som general Trochu i Paris sammandrager betydande truppmassor vid Mont Valerien och visar lust att göra en offensiv rörelse, hvarigenom tyskarne tvingas på denna kant att hålla sig i stor massa beredda på att motstå ett eventuelt starkt utfall, hvarigenom de förhindras från att detachera trupper. Så skrilves d. 21 Doc. till National-Zeit.: Från S:t Germain kunde man i går och i dag märka, att det på Mont Valerien försiggår saker, som ge anledning till eftertanke. Det är redan för länge sedan icke mera någon hemlighet, att besättningen i detta fäste blir af general Trochu behandlad med synnerlig uppmärksamhet. Försvararne af Mont Valrien äro pretorianerna vid armeen i Paris. IIittills ha de ingenting saknat. Under det att man efter striderna vid Marne vet, att förråderna på färskt kött äro på upphallningen i de öfriga fästena, ha de soldater, som vakta nämnda hufvudfästning ännu kreatur, hvilka de låta beta på den fria platsen mellan öfversta sluttningen och en gård, som ligger bort mot Rueil till. Under sista dagarne ha också långa rader af åkdon kört fram och tillbaka mellan staden och citadellets förrådshus. I en korresp. af d. 24 Dec. till WeserZeit. beter det: Vid Mont Valörien arbeta fransmännen både natt och dag, för att förskansa sig så starkt som möjligt. Jag kunde i går från S:t Germain se, att koncentreringen af stora truppmassor på Mont Valrien försiggår. Mellan redouten, de framskjutna verken och fästet Valrien såg jag franska trupper posterade i ett stort antal baracktält, under det att 2— a