beherskade Paris. På dessa vilkor kunde ej sörsvarsregeringen ingå, och de bemedlingsförsök, som sedan gjorts, ha strandat mot båda antagonisternas bestämda hållning i detta fall Till Paris hade dock strömmat stora massor al folk, af hvilka Trochn bildat tvenne förträffliga arm6er. Han hade befästat sig starkt, och det på fjerde månaden cernerade Paris låter ännu icke en suck, en tanke på kapitulering undslippa sig. Gambetta begaf sig på den för en regeringsmedlem ovanliga vägen, i en luftballong, till Tours, der en delegation af regeringen bildades; och med okuflig kraft organiserade han en stark Loirearm med dAurelles de Paladine, hvilken just var färdig att rycka upp mot Paris, då Metz föll, hvarigenom en stark tysk armå blef ledig, hvilken kunde operera emot Loirearmåen. Tyekarne erkänna sjelfva, att om Metz hade hällit eig i ytterligare ett par veckor, skulle Loirearmåen tvungit dem att upphäfva belägringen af Paris. Nu kunde prins Friedrich Carl hinna i tid fram från Metz och slå den mot Paris framträngande Loirearmåen, för den gången räddande den tyska belägringshären. Sedandess har dock Gambettas energi skapat nya armåer, och tyskarne äro åter hotade. De sörsök, Trochu gjort, att bryta sig utfrån Paris, ha misslyckats; men ingen tviflar nu, att det en gång skall lyckas honom. Med en anmärkningsvärd råhet och vildhet föra tyskarne kriget, slungande folkrätten flera århundraden tillbaka och åter vindicerande åt den krigförande rätt att plundra, hvilket så länge varit i krigshistorien utdömdt såsom ogiltigt. De ha glömt Montesquicus sats: Folkrätten är naturligtvis grundad på den principen, att de olika nationerna böra under freden göra hvarandra så mycket godt som möjligt och under kriget det minsta möjliga onda, utan att skada sina verkliga intrezsen. Häraf har ock följt, att tyskarne frammanat en formlig folkresning, skapat ett racekrig, hvilket, af alla märken att döma, skall sluta med att förjaga dem tillbaka från det land, der de berusat sig i segrens vilda fröjd, men förgätit lagbudet för segraren: att visa mildhet mot den besegrade. De vilda instinkterna ha fått utveckla sig under en from konung och haft till sin naturliga följd att hvarje fransk man och qvinna för dem är en oblidkelig fiende.