Äärskröniha. Se, solen ler kring land och haf, Kring gröna fält och dungar! Men — biickar i en öppen graf Der krigets åska ljungar .... Natir, natur, så mild, eå skön, Hvad menskan grymt dig gäckar! Du skänkte allt — och hon till lön, Med blod din mantel fläckar! Och blek, i vinternattens frid, Från tästet månen skiner .... Hvad ser han? Plundring, mord och strid, Och rykande ruiner,