Coneral Chanzy. Vi äro nu i tillsälle att lemna upplysningar om denne skicklige och tappre anförare för 2:dra Loirearmen. General Chanzy, omkring 47 år gammal, är född i byn Nouart i departementet Ardennerna. Som gosse fästade hap uppmärksamheten vid sig genom in arbetsifver och sitt klara förstånd. Ilan visade tidigt lust för militäryrket, isynnerhet för sjökrigsvetenskapen, ech teg vid 16 Å älder tjenst på en örlogsman som skeppsgorse. Efter ett års förlopp fann dock Chazzy sig icke vara född till sjöman, tog änyo till boken och aflade med mycken heder inträdesexamen till militärskolan i S:t Cyr. Efter att hafva genomgätt denna skola, till hvars bästa elever han hörde, utnämndes han tillsekundlöjtnant vid ett zouavregemente. Från detta ögonblick till det italienska krigets utbrott 1859, uppehöll sig Chanzy ständigt i Afrika, och lemnade detta land som bataljonschef. IIan stod i spetsen för det 23:e linieregementet under nämnde fälttåg och utmärkte sig vid många tillfällen, isynnerhet vid Solferino, efter hvilket han omnamndes i en dagorder till hären och avancerade till öfverstelöjtnant vid det 71:sta linieregementet. Under expeditionen till Syrien år 1860 begärde general deautpol, att öfrerstelöjtnant Chanzy måtte auställas hos honom för att leda de politiska ärendena, emedan denne officer hade den grundligaste kännedom om de orientaliska folkens språk och szeder. Chanzy fullgjorde med mycken skicklighet denna svåra uppgift och utnämndes iföljd häraf till efficer af hederslegionen. En sådan utmärkt tjenst kräfde ett hastigt avancement. 1864 utnämndes Chanzy till öfverste för det 48 linieregementet och blef efter sin egen, öÖnskan änyo förflyttad till Algier. Efter att som öfverste ha stått i spetsen för en subdirisien, blef han år 1869 utnämnd till general. I denna egenskap lade han stora administrativa talanger i dagen. Han deltog i den expedition, som under innev. år företogs mot söder under general Wimpffens befal och hade stor del i dess lyckliga utgång. Då kriget mellan Preussen och Frankrike kom till utbrott, begärde Chanzy ett kommando öfver en saltbrigad, men fick afslag och det blef honom icke förannadt att gå emot fienden. Han kallades först i början af Oktober tillbaka från Afrika, då elyekerna redan hade begynt och då det fattades ge eralor med tillräcklig duglighet och energi att återupprätta nederlagen under det så lattsinnigt och oförsvarligt förda fälttåget. Huru general Chanzy uppfyllt sin plats i Lojirearmöån känner hvarje man i Frankrike. Ilan utnämndes till divisionsgeneral kort efter sin ankomst dit ech hade en mycket vigtig post i slaget vid Coulmiors. I striden vid Patay tog han i speteen för sin kår de starka positioner, som voro besatta af preussarnos högra flygel. De elyckliga händelser, hvilka timade efter dessa sogerdagar, förde Chanzy i spetsen för 2:dra Leirearmen. Det var med denna här, som han under flera dagar motstod prins Friedrich Carls och storhertigens at Mecklenburg oupphörliga anfall. De förebråelser, som så efta under detta fälttåg slungades mot de franska officerarne för deras brist på topografiska kunskaper, arabba icke Chanzy. Då 1850 eller 1851 en gränsstrid uppstått med Marokko, visade det sig. att löjtnant Chanzy användt sin permissionstid med att affatta noggranna kartor öfver den omtvistade terrängen. Då guvernören i Algier på krigsministerns befallning begärde upplysningar angående denna fråga, kunde Chanzy genast inlemna sitt arbete, hvilket väckte en utomordentlig uppmärksamhet. Han kallades till Paris, presenterades för prinsen-presidenten, hvilken uppmanade honom att uttala någon önskan och lotvade att uppfylla den; men han tänkte icke på sig sjelf, utan begagnade det gynnsamma ögonblicket till fördel för en fattig broder, som han skaffade ett embete. Dessa få rader äro säkert tillräckliga för att man kan bedöma den general, vid hvilken Frankrike nu fäster sina förhoppningar. Om han icke redan gifvit bevis på, hvad Frankrike kan vänta af honom, skulle man tillika kunna göra räkning på den hämndtörst, som måste besjäla henom mot dessa barbariska horder, som föra krig på ett så vildt och obarmhertigt sätt. De tyska trupperna ha ödelagt den by, der Chanzg tillbragte sin barndom; det ställe, der stoftet af hans fader, en tapper otfcer från det första kejsardömet, hvilar, tjente fienderna till bakhåll. Den, som skrif. ver dessa rader, kämpade i detta fälttåg ända till Södan. D. 29 Aug. stred han vid Bois-les-Dames,