han framställde den vanliga konventionella frågan i den vanliga konventionella tonen. — Är hon något bättre denna morgon, Ann? — Ja, sir, hon är mycket bättre, svarade mrs Woolper högtidligt. Hon är der, hvarest nu ingen kan skada henne Ja, det var den vanliga perifras som hvardagsmenniskor brukade. Han visste hvad den betydde. — Ni menar — att hon — är död. Han försökte ej längre dölja sin sinnesrörelse. Det var hans skyldighet att bli upprörd, då han erfor styfdotterns död. — Ja, sir, ni må väl känna sorg, sade mrs Woolper med djup känsla. Hon var den älskvärdaste, mest öfverseende varelse som någonsin funnits och ej ett enda hårdt ord har gått öfver hennes oskyldiga läppar. Ja, sir, hon är borta; hon är der ingen kan skada henne. — Allt detder pratet är bara hyckleri, mrs Woolper, mumlade mr Sheldon otåligt; jag råder er att spara det till presten på det fattighus der ni sannolikt kommer att sluta era dagar. Vid hvad tid — tilldrog sig — denna sorgliga händelse? — För ungefär en timma sedan. — Kvarföre blef jag ej efterskickad? — Ni cof, sir. Jag var sjelf nere och såg er ligga i ert arbetsrum. Ni sof hårdt och jag ville ej störa er, — Det var mycket orätt; men det öfverenastämmer med kela ert öfriga uppförande, hvilket från början till plut varit en opposition mot min vilja. Jag förmodar att