som i ilmarscher anrycka srån lägret vid Cherbourg, utgörande, såsom det uppgifves, minst 36,000 man. Dessa förstärkningar skola sylla Chanzys luckor och sätta honom i stånd att återigen gå anfallsvis til väga mot storhertigen. Af ett meddelande til Köln. Zeit. vill det synas, som att general Manteuffel skulle, efter det han sprängt den franska nordarmåen, rycka söderut, för att från Evreux anfalla Chanzy i venstra flanken, under det prins Friedrich Carl skulle från Blois angripa fransmännens högra flank och storhertigen hälla sast deras center, hvarigerom Chanzy skulle yblifvit inringad eller nödgat draga sig in i Bretagne, der han nog skulle stängt honom inne. Denna plan synes delvis vara uppgilven. Manteuffel har tått full sysselsättning i noår, såsom vi skola senare visa. Han är emellertid förhindrad att operera mot Chanzy. Det tyckes nästan som att prins Friedrich Carl, som skickat sina trupper ända sram mot Tours, börjar draga öronen ät sig för Bourbaki öster om Orleans och derför kallar tillbaka en del af sina trupper till Orlöans. Flankrörelsen mot Chanzys högra flygel kan ej gerna utföras med någon verklig kraft, hvartör det väl är troligt, att tyskarne skola dels hålla en tillräckligt stark observationskår mot Bourbaki, för att hindra hans framryckande, och dels koncentrera sin hufvudsakliga styrka i centern, för att söka genombryta Chanzys linie. Med stor otålighet afvakta vi underrättelser ifrån denna kant, der fransmännen onekligen ha en på samma gång djerf och skicklig strategiker till anförare, hvilken, allt oaktadt, närmar sig till Paris och hvars ansträngningar de tyska trupperna oaktadt blodiga och täta bataljer icke kunnat omintetgöra. Det är onekligt, att Chanzy hotar Versallles, och då men dermed sammanställer en uppgift från Paris, att man deriträn koncentrerar sin tanke äfvenledes på Versailles, ser det nästan ut eom en gemensamt kombinerad plan. Vi nämnde Manteuffel och den franska nordarmåen Sedan denna senare slagits vid Amiens, ryckte Jlanteuslel, som sagdt, mot söder, hotande Havre och IIonfleur. Men med stor spänstighet samlades åter de spridda franska afdelningarne och organiserades med fabellik hastighet på nytt af general Faidherbe. Denne ötverrumplade Ham och började att närma sig i ryggen på den å Paris norra front stående tyska armeen under kronprinsen af Sachsen. Yäraf tvangs Manteuflel att uppg sva sin nämnda plan och äter rycka mo: norr, der han ånyo tog sitt högqvarter i Amiens, under det Faidherbe tog sitt högqvarter i Courbil, nordost om Amiens och beläget ett par mil de Ena af Manteuffel utsänd rekognosceringstrupp blef af fransminnen tillbakakastad med stor förlust. Faidherbe synes hafva beslutat att anfallsvis närma sig Amiens, der tyskarne kunde på sin höjd ha 40,000 man. Dessa senare beslöto att möta angreppet, och d. 23 d:s möttes de båda armåeerna vid Pont Nopelles, c:a 1 mil N. O. om Amiens, der genast en häftig kamp uppstod, hvilken varade hela dagen. Faidherbe rapporterar, att fransmännen förblefvo herrar öfver valplatsen. Från Versailles deremot telegraferas det ossleielt — ehuru de officiela tyska telegrammen nu aldrig äro synnerligt pålivliga —, att tyskarne eröfrade och bibehöllo fiera byar, der fransmännen intagit ställningar, och slutligen tillbakakastade dem. Det tyska telegrawmet nämrer dock ingenting om törlusterna, utan talar blott om 1000 fångar som gjordes. Deremot lemnar det en högligen anmärkningsvärd upplysning: neml. den att franska armåeen utgjorde en styrka af 60.000 man ocb var rikligen försedd med artilleri Hvem skulle väl kunnat tro det. Sammanfatta vi nu alla dessa underrättelser från de olika krigsskädeplatserna utanför Paris, så är det klart, att tyska armöerna äro så fullt sysselsatta, att de icke kunna tänka på att undvara trupper, för att med dem förstärka den uttröttade belägringsarmeen. IIärigenom stiga utsigterna för Trochu att kunna slå sig ut. Å andra sidan visar en blick på kartan, att de franska armåerna, visserligen långsamt och genom stora blodbad, närma sig mer och mer til Paris, i det att de sjelfva alltjemt erhålla nya förstärkningar, med hvilka luckorna fyllas, och på samma gång befria on stor del af landet från de utpressande tyska kringatröfningstrupperna samt möjliggöra folkresningens utvecszling. Denna sol kresning börjar nu icke att inskränka sig till norra, vestra och södra Frankrike; den sträcker sig äfven österut, till af tyskarne redan besatta trakter. Så ha de måst skicka en truppafdelning om 60009 man till Reims, hvars befolkning rest sig af vrede mot de hårda tyskarne. Detta kommer ej länge att inskränka sig härtill, utan skola tvitvelsutan flera andra platser följa exemplet. Reims är ena vigtig kommunikationspunkt, och skola tyskarno besätta i samma proportion alla dylika, der befolkningen visar sig hotande, så skola da sannerligen finna tillräcklig sysselsättning för de nya förstärkningstrupper, som alltjemt inkallas från Tyskland. Skola de tyska armeerna, om Paris för