skall komma till detta hus flera gånger om dagen; men jag måste vara beredd på den möjligheten att Sheldon förbjuder mig tillträde. I sådant fall skall jag komma till denna port. Gå nu. Jag skall komma tillbaka om ett par timmar för att höra om någon förändring inträdt. Miss Paget återvände in i huset och Valentine aflägsnade sig. Han hade nu gjort allt som var möjligt för honom att göra och hade endast att afbida utgången. Ensam i sitt arbetsrum satt Philip Sheldon vid det bord der han brukade skrifva. Ett rent papper låg framför honom och han höll pennan i sin framsträckta hand, men kunde ej askrifsva. Han tänkte på den ruin som hotade honom och tanken härpå hindrade honom envist att fästa sin uppmärksamhet vid det ämne som satt pennan i hans hand. Om Charlotte skulle tillfriskna, huru skulle det då gå? Såvida han ej inom de nista veckorna kunde disponera öfver åtta eller tiotusen pund, skulle hans ruin vara oundviklig. Charlottes död skulle gifva honom lifassuranssumman. Men om hon ej skulle dö? — Jag måste se Ann Woolper, sade han hastigt; hon skall ej våga utestänga mig från sjukrummet. IIan lyssnade till tornuret i Bayswater. Klockan slog två. Inom och utom huset rådde fullkomlig tystnad. Alldeles öfver mr Sheldons arbetsrum låg Charlottes rum och deruppifrån hade under en lång stund ej ett ljud hörts. — De sofra, förmodar jag, mumlade mr Sheldon, både den sjuka och sjuksköterskan.