Kan ett argrepp göras mot Paris och hvad utsigt har man till att kunna lyckas deri? Det erkännes af alla, att general Trochu under den tre månader ihållande cerneringen förvärfvat sig odödlig ära och gjort sig ett namn, som tillochmed ötverglänser den ryktbare försvararen af Sabastopol, general Tottlebens. Paris, hvars förnämsta värde är att vara ett genom talrika fåsten besästadt elagsält, som derför måste etå i förbindelse med en arme, har nu en sådan och dortill on ganska duglig, hvilket bäst bevisas af de utfall, som gjorts mot norr och öster och af hvilka det sista, d. 21:sto, beskrifves af kronprinsen af Sachsen såsom ytterst hårdnackadt. Paris har derjemte på många af de hotade punkterna sramskjutit sin försvarssfer och utvidgat cerneringskretsen. I söder ha fransmännen framför fästena Montrouge, Biectre och Ivry uppfört trenne nya verk, skansarne Moulin, Jacquet, Villejuif och Cachan, hrilka såväl stå i förbindelee sinscmellan som äfven med byarne Cachan, Villejuif och Vitry och mot söder framskjatit sina an:allstranchser 3000 meter. I öster ha franzmännen befåstat den af Marne bildade halfön La Varennes och platån Arron, hvars kanoner slunga sina projektiler ända till Chelles. Paris ostfront är för öfrigt genom natur och konst så stark, att tyskarne här icke kunna tånka på ait lyckas i ett: angrepp, lika litet som i nerr, der S:t Denis och Aubervillier skydda. I vester håller Mont Valerien i förening med de nya skansarne S:t Ouen och Ceurbovoie de belägrande på vederbörligt afständ från stadens murar. Man kan derför iryggt säga, att den cerneringslinie, som preussarne innehade vid början af Paris belägring, nu blifvit tillbakaskjuten nästan ötverallt, och alt fransmännen, börjande från fästet Montrouge och fortaätande i en båge mot öster och norr, till !Ouregkanalen anlagt en andra befästningslinie. Säväl på denna sträcka som äfven trån l!Ourcgkanalen till Mont Valörien är det icke möjligt lör de belägrande att finna någon plats, för att der uppställa sina kanoner och med dessas kulor kunna nå stadsmurarne, än mindre sjelfva Paris; ty de franska verken ligga här ölvorallt ända till en geografisk mil från vallgördeln. Den enda sträcka, på hvilken fransmännen icke gjort några eller, åtminstone ringa frams-eg ligger midtemot sästena Vanves och Issy samt bastionerna vid Point-du-Jour och verken vid Billmancourt. Här befinna sig de preussiska ställningarne på höjderna vid S:t Cloud, Sevres, Meudon och Clamart. De beherska de nämnda verken såväl som äfven en del af förstäderna Passy, Grenelle och Vaugirard. Här kan man således söka den sårbara fläcken i befästningarne kring Paris. Från dessa höjder torde derför äfven atilleriangreppet mot Paris komma att öppnas, hvilket för öfrigt äfven framgår af den kolossala belägringsparkens hopsamlande vid Villacoublay, som ligger ungesär en timmas väg bakom nämnda höjder. Men huru skall detta artilleriangropp kunna utföras? Jo, antingen genom ett bombardement af förstäderna Passy, Grenelle och Vaugirard eller ock genom en artillerikamp med verken vid Point-du-Jour, Billancourt, Issy och Vanves. IIvad bombardement tet af de nämnda förstäderna beträffar, är deicke sannolikt, snarare osannolikt att det skulle göra något intryck på Paris, utan skuile tvärtom än mera upptända besolkningens raseri och såiedes ernå den motsatta verkan, mot hvad man skall vilja. Hvad doremot beträffar artilleristriden med fästena, så kan den inedas på tvenne sätt: genom utvecklande af en öfverväldigande artillerimakt, för att nedskjuta och förstöra de i fråga varande verken, eler genom regelbunden belägring, genom anläggande af paraleller, löpgrafvar o. 8. v. I båda fallen skule tyskarnes egna förluster reppeligen stå i proportion till den vunna tiden, ty om denna är det väl ändock endast fråga, alldenstund Paris till sist bör kunna tvingos genom uthungring att gifva sig, om icke Trochu kan slå sig ut eller så undsättning utifrån, så att tyskarne måste upphäfva belägringen. IIvart och ett af parisersastena ir för sig allena ett Toul, Bitche, Verdun eller Thioa ville och har derjemte don fördelen att icke innesluta -någon civil betolkning, men vål ega bombfria lokaler, i hvilka garnisonen kan finna skydd. Den regelbundna belägringen måste leda till målet, om man ej störes af det e. k. aktiva försvaret genom utisall, minkrig o. s. v. och om man slutligen icke skyr att storma brescherna. Vid de efter äldre system byggda fästningarne med sammanbängande linier äro, sisom det ock visade sig vid Strasbourg, uttall förenade med stora svårigheter, Annor-i lunda är förhållandet med de moderzaa armön general : fistningarre. Vid Paris kan t. ex. H Trochu lätt rycka ut med hola sin armö ge-, rom mellanrummen mellan fästena Vanves och Irry, intränga i löpgratvarne och förstöra belägringsarbetena förr än belägringstrupperna, hvilka man dessutom måste la utanför den mest förhärjande elden ifrån verken, kunna binna att skynda fram wll bat-eriernas försvar. Genom angreppen på I: a skola pru-sarne således visserligen ernå förde!ar och da fa hann haga sa dan dhqe