—öp ————————— allt. Hon hade misstänkt honom för länge sedan; men denna misstanka hade han genom blotta styrkan af sin karakter skingrat. Hon var klokare nu; ty vid detta tillfälle bekräftades misstankan af vetenskapens röst. Han stod ett par minuter och betraktade sin gamla amma med mörk blick. Han kände den yttersta förbittring mot denna qrinna, som lofvat honom trohet men vid första anledning öfvergaf honom och gick öfver till hans fiender. — Vill ni vägra att låta mig se på den medicin ni gifvit min styfdotter? frågade hun. — Jag vill blott lyda de befallningar den främmande doktorn gifvit mig, svarade den gamla qvinnan i sorgsen men lugn ton, äfven om jag derigenom ådrager mig er vrede. Om ej hennes lif sväfvade i fara, och om jag ej stått vid hennes fars dödsbädd, skulle jag ej kunna motstå er på detta sitt. — Mon tänk om jag skulle spela er det sprattet att körå er på porten, mrs Woolper? — Jag tror ej att ni skall göra det, sir. — IIvarför icke, om jag får fråga? — Jag tror ej att ni vågar det för den främmande doktorn. — Är då d:r Jedd husbonde här på stället? — Ja, sir. Tills den stackars unga damen är återstäld, om någonsin den dagen kommer, tror jag att d:r Jedd skall vara den verklige herren i detta hus. (Forts!)