Article Image
Litteratur. Bjärnstjerne Björnson har till denna Jul förärat allmänheten i de skandinaviska länderna sin under någon tid väntade dikt Arnljot Gelline, hvilken i dessa dagar utkommit på den Gyldendalske Boghandels törlag i Köpenhamn, Arnnljot är en af Fornnordens stigmän, som gjort röfveriet och striden till sitt handtverk, af hämnd dertör att jemtländningarne bränt hans faders gård, emedan han var trän ett annat land. Han älskar dottern till en at sin fars mördare och uttäster sig på jemtar nes ting att bli en tridsäll man, om de vilja skaffa honom den väna mön till hustru. De vägra och han bränner ned den gård, som hennes far eger, och bortför henne sjelf. Hon har älskat honom örr, men den mördade fadrens skugga reser sig emellan dem, hon skyr honom. Han vill först bemaktiga sig henne, men återger henne likväl triheten, då hon, som fortfarande känner sig älska honom, vandrar ut till främmande land och söker skydd och tröst i ett kloster, der hon låter dopa sig. Arnljot, tör att finna lugn för sig, kastar sig i äfventyr på ätventyr, det ena vildare än det andra, troerde på intet, utan på den egna mannakraften, på sig sjelt. Valdigt brottades han mot menniskorna och mot naturens egna stormar, tills han såg en syn, som dref honom att erbjuda Olav Ha:aldson, Norges konung, sin tjenst, derför att IIan har mer end sin egen styrke höjere mål, end jeg har 1sunnet-. Olavs mål är kristendomen. Det är Guds kraft han känner i sig, och den förutan skulle han sjelt vara svag, med den är han stark, ty tron försätter berg. Arnljot förmås att ätven omfatta detta mål, korset, och gå i striden derför framför konungen. Ensam, tårnhöj stod han op over mengden, som på Jemter-tinget hin nat, — nu ej tor att Kreve böder for tar sin, ikke for at vinne sin brud. For sig selv slet intet mere i verden vilde han, — kun falle for ham, som ham havde löftet op af det tomme, givet bam en eneste dag. Och han föll i kampen, Fagre, hvide fylgjer fölte han favne, frelsende at före afsted, syngende og saligt op ad et sol-fjzeld, og der så han Ingigerd stå.

24 december 1870, sida 5

Thumbnail