————— äro till trängsel besökta. Medan ni läppjar på ert mazagram och röker er Londres-cigarr, utbjuda kolportörerna med högljudda röster attontidningarne. Ni vet dock att de sannolikt ej innehålla några nyheter, såvida ej händelsevis något gammalt nummer af en eller annan engelsk tidning funnit väg genom de preussiska linierna. I sådant fall råder en förtarlig trängsel omkring kolportörerna, hvarochen vill förskaffa sig en kopia och erfara hvad som senast tilldragit sig i den yttre verlden. Naturligtvis har alltid den konversation som fores på kafeerna afseende på kriget, och de dagar då någon strid egt rum äro vanligen de mest öfverdrifna rykten i omlopp beträffande antalet af tagna preussiska fångar och stupade preussiska soldater. Då talas det om att ej lyssna till något fredstörslag, förran hvarje preussare är förjagad från fransk jord. Om ni gör en promenad på boulevarderna, skall ni ej längre möta de sorglösa flanörer ni vanligtvis tänker er på dessa platser utan i deras ställe traffar ni på män med mer eller mindre allvarligt och ej sällan betryckt utseende, bärande de eviga röda passepoilerna på byxorna. Med sina ställningar uppresta framför de tillslutna butikerna och vid skenet at ett eller flera drypande ljus utbjuda kolportörer at börsar och fotografier, visor och svärdkäppar samt tramför allt oanständiga pamfletter och karrikatyrer sina värdelösa varor åt de törbigående. Demandela Plainte de Ratapoil Badinguet!) Demandez le Sire de Framboisy, dont la femme danse le Cancan avec tous ses amis! Demandez la femme Bonaparte, ses crimes et ses orgies! ljuder oupphörligt i era öron. Då och då finner ni ert framskridande hindradt af en samling gatu-politici, som ifrigt afnandla situationen?, opponera sig mot en vapenhvila och fordra att utfallet ej längre skall uppskjutas; eller en folkhop som omgifver en grupp ungdomliga gatusångare, hvilka försökt upplysa det omgifvande mörkret genom tända ljusbitar som de ställt tramför sig: eller en samling omkring en gammal man som har till yrke att härma sängfaglarnes låten; eller en krets omkring en ackordionmusikant med ett ben, som sittande på en tältstol sträcker ut sitt träben på en liten matta, under det ett par hundar med komiskt utseende, af hvilka den ene håller en pipa, den andre en bricka för munnen, sitta på en annan matta framför honom. En rad af tyra vaxljus, skyddade mot vinden af glasskitvor, lysa upp den egendomliga representationen, som nu då så litet är tillräckligt för att roa parisarne lockar till sig en ansenlig folkhop. Som det kunde förmodas har Petit Bourse vid Passage de FOpera helt och hållet inställt sin verksamhet, och de särskilda kabinetterna i Cate Angis och Maison Dorte äro mörka och öfvergifna — ej en diner eller sup har blifvit serverad i Åle grand slege sedan staden började belägras. Framför dörrarne till teatrarne stå numera hvarken akdon eller tojande menniskor. Några fotgängare stanna kanhända för ett ögonblick derutanför, då någon vagu sakta kör upp för att aflemna en sårad soldat i den ena eller andra ambulansen. Den tråkiga attonen är slutligen förliden. Klockan half eltva utsläckas de sista ljusen i kafkerna, och katgerna sjelfva stängas. Ni vandrar hem genom de tysta och folatomma gatorna, utan att bekymra er det minsta om den nattlige rånare som förr brukade lura i något mörkt hvalf, ty ni vet med visshet att beväpnade män öfverallt äro så nära till hands att de kunna höra era rop. Plötsligt höras annalkande fotsteg, och en mörk massa viker om boulevardens hörn samt igenkännes vara en patrull af nationalgardet som deftilerar förbi under tystnad Den styr sina steg mot ett högt hus, hvarest ett ljus setts röra sig au cinquleme, och har för afsigt att arrestera den förvånade innevånaren i det rum der det lyst, under antagande att han gifvit signaler åt preussarne, om hvilka vi, ehuru vi ej se dem, oupphörligt påminnas, och mer än någonsin i detta ögonblick, då ett aflägset kanondunder afbryter nattens tystnad.