Bref från Tours. (Korresp. till ÅBerl. Tidende.) Den 10 Dec. Allmänt uppbrott! Oaktadt Le Moniteursöker trösta Toura borgare med försakringar om, att ingen tara förefinnes, samt att regeriugens sorfly ttaude till Bordeaux uteslutande ar aneud sör alt icke hindra Loirearmenz rörelser, strätva alla att komma härifrån och bangården till Poitiers erbjuder, om afven en miniature, samma skådespel son bangårdarne i Pars några dagar före cerneringew. Thiers bröt i går upp med sin tamil) från Hote, de Bordeaux; i afton affi, tta utrikesministeriet och co:ps diplomatique söderut; krigsoch inrikesmumsteriet jemte uuneretatasekreterarne hrr Freyelne och Jules Carot följa efter i morgon och uden iörr så lifliga prefekturen kommer att mista sitt brokiga hvimwmel. Aila de parisertidningar, som utkomma här, ha tillkännagifvit sin forflyttuing till Bordeaux. För ej långe sedan egde härstaues ett litet försök till s:atskupp rum, hvilket tillgick sålunda: En del harvarande ex-deputerade, hrr Letebre. Gou, vu, Moutpeyrouz, de Civrac, Barante, Allred le Rous, Roy, Wilsen, HIOUssaru och Cochery hade beslutat störta Gambetta. At denna anledning hade ue 101fattat ett manifest, hvari de törklarade, att man nu måste tänka på fred, att en konstituerande törsamling måste väljas och att en tortsattning af nuvarande system vore en ruin o. s. v. Med dettia giugo de till Constitutionel, hvilken ansags Yara mo.ståndare till republiken. men blefvo atvisade af hutvuaredaktoren, som icke ville hatva något med den saken at göra. De beslöto ueretter att uppsöka Gambetta sjelf, men efter tvenne timmars vantan Il prefekturen fiugo de det besked, att ueune icke haue något att säga dem och dermed var saken slut. Gambetia låter pressen ha tritt spel och hans regering angripes starkt af de 2. k. reaktionära biaden, som la France, le Francais, Gazette de France och ÄUnion liberule. Striden töres stundom passioneradt, isynnerhet när den minsta ofördelaktiga nyhet insloper från krigsskådeplaen. Le Sitcie ar Gambettas hufyudorgan och försvarar republiken til det yttersta. Som ett prot harat meudeiar jag ha en at dess artiklar efter Leirearmens nederlag: Natiobnen bryr sig icke em de reaktionära tiuningarneraseri. Den vet mycket väl, att de endast äro organer för ett parti. Tag bort staben och inga soluater skola vara att tillgå bakom dem. Fulket vet, att de män som i farans stund öfvertagit statsrouret, ha på 3 månader gjort mer tör att frälsa laudet, än kejsaruömet på 20 år. Dessa oppositionsorganer äre alltid eniga med fieuden. Vi påstå, av till och med den store patrioten Thiers, som spisaue middag med en preussisk general, då han var på beskiekning i Versailles icke skall kunna irauga detta. Tidningarne i Tours utsprida tyska tanka och önskningar. Hvad vore valen? en preussisk iue. Vapenstilleståndet? likaså. Det sista sputteruya förslaget om en assemblee de notables tör att assistera krigsministern, ar afven en preussisk idC6. Lanuet. som ar under vapen, amnar törkasta alla dessa falska råd. Militära exekutioner fortfara beständigt; nästan icke ett nummer af monitöron kommer ut, utan au meddela en eller två dödsdomar. De meniga soldaterua äre missnöjda öfver, att samma stranghet icke tillampaa på officerare. Sålunda blef en kavallerikapten vid 15 de kåren, som försofvit sig under den sista stora bataljen vid Beaugency, endas: afsatt, under det att de gemena skjutas om de icke gå mot fienden.