(Bref från en engelsk korrespondent.) IV. Paris d. 27 November. Om vi ej kunna slippa ut ur vår bur, kunna vi lock, i likhet med andra fångade djur, titta ut genom dess galler och kanhända äfven se en skymt af våra vaktare. Utom en utflykt till något af de framskjutna fästena, för hvilken ett särskildt pass at general Trochu är ertorderligt, är turen kring fästuingsgördeln på jernbanan utefter densamma den enda längre resa, som står Öppen. Nar vädret är vackert strömma också parisarne i massor till ue olika stationerna. Hela familjer — fäderna i nationalgardets uniform, sönerna som oftast i mobilgardets — intaga om Söndagarne platserna på vagnarnes tak, och vederbörligen försedda med fickteleskoper göra de runden för att bese bastionerna, kanonerna, de framskjutna reduterna, de yttre fästena och framför allt preussarne, om hvilka de alltid höra talas och genom hvilka de nu börja lida betydligt. Vi taga tränen i Porte Maillot, som vi utan svårighet kunna nå, ty fastän vi uppätit så många hästar, äro fordon lika talrika som tordom, och omnibustrafiken fortgår alltjemt. I Avåänue de la Grande Armee, vid hvars bortersta ända ammunitiousoch ambulansvagnar kört upp i rad, med hästarne förspända och körarne i sina sadlar, alla i ordning att när som helst sätta sig i rörelse, råka den från Porte Maillot till Paris farande omnibusen och en artillerivagn, kommande från Tuileriträdgården, i kontakt i den betäckta vägen vid reduten. Vid det buller som häraf uppstår, vända fotgängarne sig om för ett ögonblick, qvinnorna luta sina hurvuden mot fönstren och butikegarne nöja sig med en hastig blick åt platsen, under det de damer som sitta på bänkarne under de bladlösa träden peka ut de grymma kanonerna för sina barn. Förrän man nått Passy — hvarest pallisader sticka upp rundtomkring stationen, barrikader at jord och gatstenar äro uppkastade och alla de förtjusande villor som äro belägna vid militarvagen ha Plitvit förvandlade till stationer för trupper eller mobilgardister — har man ej någon slags utsigt öfver de angränsande befastningarne. I Auteuil träffa vi på ett batteri af otantliga bakladänings-marinkanoner, och från höjden af den stora jernvägsviadukten, under hvilka hela bataljoner at mobilgarde äro lägrade, kan man se de af tienden besatta platserna S:t Cloud, Sevres, Meudon och Bellevue fullkomligt tydiigt då luften är klar, ehuru ej en enda preussare är synlig bland de bladlösa träden och ej heller röken från en enda fälteld kan urskiljas. Vid fästet Point du Jour får man sigte på Mont Valerien, vår enda framskjutna befästning vester om Paris. Plötsligt ser man en blixt vid sidan af kullen, ett rökmoln framkommer och sprider sig i lutten, en knall höres — Mont Valerien har skjutit för femhundradegången mot preussiska positionerna vid Montretout. Längs stränderna af Seinen varseblir man ett helt system af reduter, bastioner, palissader och isynnerhet är byn Billancourt forsedd med sruktansvarda försvarsanstalter. Den branta jernvågsbanken har blitvit förvandlad till en extra forsvarslinie, och på höjden midtemot densamma ha j ruvallar blitvit uppkastade, bakom hvilka en del af de 1500 kanoner vi senast gjutit i Paris blifvit placerade så att de kunna skjuta ötver fastenas kanoner. Emellanåt tår man sigte på åtskilliga af de framskjutna tastena, isynnerhet Issy och Vanves, som tros vara de mest sarbara at alla. När helst tranen stannar kan man nastan vara förvissad om att få höra trummor dåna och trumpeter smattra, under det några bataljoner af nationalgardet defilera fram på miltärvägen mellan fästena. Gamla och unga, rika och fatuga, veteraner och konskriberade ses blandade om hvarandra i de olika kompanierna. Somliga bära glasögon, andra stora ylledukar, några äro rheumatiska, andra pinas af en alltför ofverdrifven fetma, men alla se de beslutsamma ut och bereuda på det värsta. I Bercy, hvarest de stora vinförråderna äro belägna, äro Seinestränderna försedda med samma slags försvarsverk som vid Point-du-Joun och flera kanonbåtar skydda passagen öfver floden. Man tår nu sigte på Fort Chareuton, dernäst ser man bland en massa träd det grå Chåteau de Vincennes resa sig Etter att ha passerat Charonne och Belleville erhålla vi utsigt af fästet Romainville, bakom den vackert belägna vyn af samma namn, som utgjort skadeplatsen iör så många at hr Paul de Kocks romanhjeltars karleksafventyr, och kort derefter passera vi Route dAllemagne, hvilken är starkt betastad, alluenstund man antagit att tyskarne hufvudsakligen på denna våg skulle närma sig Paris. I det vi passera ötver Ourca-kanalen kunna vi kasta en hastig blick ofver dess olikartade försvarsverk, och stra.t derefter korsa vi Rue de Flandres vid La Villette, hvarest den stora kreatursmarknad hölls, som lemnade förråder åt alla Paris slagtarebodar, at hvilken marknad numera naturligtvis ej synes ett spår qvar. Gatan är dock befolkad af chapardeurs— samlare af vegetabilier — hvilka återvandt från slätten vid Aubervilliers, vidj hvilken, som man torde minnas, det dystra minnet af Tropmanns gräsliga brott anknyter sig. Här ser man en familjetar, barande ett fång grönsaker, under det hans hustru bar en tung säck potatis på sin breda rygg. Qvinnor komma med förklädena fulla af kål, små barn bära stora knippor af morötter och rotvor under armarne, under det män och större gossar bära på stora larar fyllda med vegetabilier af alla slag. Kramarne från Hallerna äro redan der med sina kärror invantande grönsakssamlarnes ankomst. Köp bli hastigt uppgjorda, och inom mindre än en timma ar gatan klar, och parisarne kunna trösta sig med att de ha färska grönsaker för en dag till. Tåget sättes åter i rörelse, och kort derefter erhåller man utsigt öfver den breda slätten vid S:t Denis samt får se en och annan skymt at Forts de rEst, la Double Couronne och la Breche tillika med batteriet vid St. Ouen; hr Nadars stora ballong synes sväfva öfver det första af dessa försvarsverk. Åt andra sidan till varseblir man de mörka mynningarne af åtskilliga stora marinkanoner, som stirra fram från toppen at Butte Montmartre, beläget längt . U KISA EEE RETA EE SER ARI SARA AR 2