borsen under auarstimmarne naner man der nasta vexelagenter kladda till halften i nationalgardesuniform och omgifna af ett tjugotal klienter, hvilka göra sitt bästa för att åstadkomma det i fordna dagar vanliga stojet genom att alla på en gång, så högt deras röster förmå, utropa priserna på varor till hvilka ej finnas några köpare. Det nya operahuset har användts af de militära myndigheterna, hvika förvandlat det till proviantdepot, soppkokningsanstalt, ambulansmagasin för armåens beklädnad samt icke eldfangda torrader. De tyckas ha hatt mindre undseende med Pantheon, af Frankrike egnadt åt dess store män, hvars rymliga hvalf begagnas till förvaringsrum tör krut. Der boulevarderna äro som tätast befolkade ser man cn mängd försäljare af kantiner och kepis, väskor och görular, flaskor och brostplåtar, dolkkäppar och tornistrar, teleskoper och damasker samt karrikatyrer a propos kriget, revolutionen, belagringen, allttör ofta särande för allmanna anstandigheten, hvilka äro upphangda som linneklader på en lina från det ena trädet till det andra. Försaljarne af dessa olikartade artiklar bära alltid kepis och ibland full nationalgardesuniform. En karrikatyr på hvilken påfven figurerar på ett anstötligt sätt, har åtskilliga gånger blifvit offentligen bränd, at undseende för bretagnarne, hvilka äro våra basta soldater, men mycket bigotta, och för hvilka deras landsman Trochu reserverat alla svinen i Paris fänoje af deras ootrvervinneliga motvilja för hastÖtt. Boulevarderna äro temligen dystra promenadplatser numera, både om dagarne och qvallarne; flanören har gifvit plats åt soldaten, parisiskan åt sjuksköterskan. Dystra toiletter ha blitvit en regel, sack och aska är modet, en elegant klädd qvinna skulle löpa tara att bli törolämpad af mobben; ej ens pianospel är längre tillåtet at våra nuvarande censorer nationalgardisterna. Framför Madeleinetrapporna ar en at bodarne draperad med trefärgade tanor. viu hvilka subskriptioner af penningar eller juveler mottagas för gjutande af 1500 ka..oner, som skola rädda oss från preussarnes förhatliga närhet, ochi Goupils fönster är Gustave Dores nya tafla: Latom oss rädda Paris exponerad, hvilken naturligtvis drager till sig en sympatetisk hop. Då det ej tinnes nägra nya böcker ha bokhandlarne ställt fram i sina tönster de olikartade böcker som under törra regimen varit förbjudna. Dessutom utbjudas till salu militära afhandlingar öfver befästningskonsten, chassepötgevären, reglor för infanteritjenstgöringen, instruktioner för nationalgardet o. s. v. Måhända är den mest förföriska exposition i hela Paris en som för några dagar sedan blef synlig, då man i en proviantbod nära Place de la Bourse hade uthängt tre hela skinkor i fönstret. Något sådant hade ej varit sedt i Paris på sex veckor, och folket skockade sig tillsammans framför boden just som det brukar göra utantör Siraudins bonbon-etablissement nyårsatton. Men om någon kunde hänga ut en hel Gruyere-ost, skulle utan tvifvel skinkorna komma i skuggan. Jag har sett dem hvarenda dag alltsedan de blefvo uthängda, och ännu äro de orörda, ty man betraktar dem med ett slags vördnad och tvekar att fråga etter priset. Måhända äro de, när allt kommer omkring, endast af papp, färgade och fernissade, så att de skola likna verkliga skinkor och bedraga det mest erfarna öga. I närvarande tidpunkt utöfva dessa proviantbodar en obeskrifligt fängslande förmåga på oss. Det är omöjligt att passera förbi dem utan att stanna och se in genom deras fönster, på samma sätt som man ser in genom fönstren i en boklåda, och med oändligt mera intresse, för att se om det är något nytt — skinka, ost, konserveradt kött, sardiner, kortligen allt som skulle kunna tjena till sofvel åt vårt torra bröd. Men ack! allt hvad man ser är stora högar af tennlådor med påskrift: sparris, bönor, ärter m. m. Under de sista få vecckorna ha dock vissa mystiska, hermetiskt tillslutna tennlådor, målade mörkröda och med påskrift Boeuf brais, blifvit synliga i proviantbodarne, sedan det blifvit öfverflöd på hästkött i marknaden och detsamma en erkänd födoartikel bland Pariserbefolkningen i allmänhet. I pastejbagarnes butiker, hvarest i brist på smör kakor och tortor äro sällsynta, utbjudas pastejer till salu, hvilkas innehåll blott de som äro begäfvade med starka magar våga fråga efter. Några af dessa etablissementer ha för att lugna sina kunder en vacker stek framlagd på ett litet bord midtibland sina fabrikater, liksom vissa försäljare af björnpomada bruka framställa en björn i sina fönster för att antyda att de sälja endast äkta varor. Hela veckor efter belägringens början ha åtskilliga mjölkmagasiner hållits öppna, utan att de haft hvarken mjölk, smör, ost eller ägg till försäljning, i det hopp att antingen blockaden skulle bli bruten eller dolda förråder komma i dagsljuset. Detta hopp har dock tyvärr alltid blifvit gackadt. Det är endast butiker af detta slag och vissa restaurationer, urståndsatta att anskaffa tillräckliga matförräder, samt kafer, öfvergifna af sina kunder, hvilka blifvit stängda. Juvelerareoch modistbutikerna samt nyhetsmagasinerna hållas öppna som vanligt, ehuru de naturligtvis ej ha något annat än sitt gamla lager att bjuda på. Det är utan tvifvel flera falska stenar än äkta i de halsoch armband som utbjudas till salu, och mer bijouterie dimitation än guld eller silfver. Finnes det några nya moder nu i Europas hufvudstäder och huru skall det bli då Paris kapitulerat eller belägringen blifvit upphafd? Skola vi vara alldeles på efterkälken i afseende på moder, eller skall Europa, eller snarare verlden, fortfarande vänta på våra dekreter? Skall Preussen vara lika benäget att taga ifrån oss modets spira, som det är benäget att taga ifrån oss de vackra provinserna Elsas och Lothringen? Hvem har uppfunnit de nya vinterhattarne och vinterkapporna? De kunna svårligen ha utgått härifrån med ballongpost, ty alla våra journaux des modes?, liksom alla våra satiriska tidningar, med undantag af Charivari, ha längesedan upphört att utkomma. Under de sista veckorna har man, utom de ammunitionsoch bagagevagnar som i långa rader rulla fram på gatorna, sett talrika kärror lastade med sand, ämnad till gårdarne i de hus, hvilka ej förut varit försedda med detta specifika medel mot preussiska bomber, hvilkas skadliga verkningar man hoppas förekomma genom att bereda dem en mjuk bädd. Om man går uppåt förstaden i riktning mot Montmartre, finner man de yttre boulevarderna här liksom öfverallt rundtomkring sjelfva staden forsedda med en dubbel rad långa, låga hyddor, i hvilka mobilgardisterna äro inqvarterade, och i början af belägringen var man nästan viss på att få syn på någon stor, vid marken fastbunden luftballong ungefär 1600 fot upp i luften, hvarifrån hr Nadar. fotograf och aöronaut, för de militära myndigheternas räkning anställde observationer öfver de preussiska positionerna. Nästan en sv. mil inom Paris mu