mera allmän synpunkt; han kunde endast tänka på det dyrbara lif som stod på spel. — Att hemta denne d:r Jedd kunde vara detsamma som att påskynda hennes död, fortfor han; att hemta en mindre erfaren man skulle vara gagnlöst. Hvad skall jag göra? Han kastade en förtviflad blick på läkaren och såg hvilken rådlöshet som uttryckte sig i hans ansigte. Då rann honom plötsligt i hågen namnet på en person som han länge glömt — George Sheldon, lagkarlen, den man som bäst af alla kände denne grymme fiende och mördare mot hvilken han spunnit sina intriger; han var den som bäst vore i stånd att gifva honom ett råd i denna kritiska belägenhet. — Ni bistår mig ju i detta förehafvande? frågade han mr Burkham. — Af allt mitt hjerta. — Godt. Då måste ni ögonblickligen begifva er till d:r Jedd. Säg honom allt som ni vet: Tom Hallidays död, symptomerna af Charlottes sjukdom, sådana ni hört dem uppgifvas af mig — säg honom allt och bed honom hålla sig färdig att afresa till Hastings så fort han får se mig eller höra något från mig. Jag begifver mig till en man, som af alla män bäst kan säga hvad jag bör företaga mot Philip Sheldon. Jag skall försöka att vara i Burlington-rew inom en timma härefter; men i alla händelser skall ni vänta tilldess jag kommer. Jag förmodar att d:r utropade Valentine. Han kunde ej betrakta saken ur en