den riktat sina vredes skålar, medan den ignorerat amerikanarnes förhållande. Äfven de officiella förhandlingarne i denna sak ha uteslutande pågått med England; hvaremot några diplomatiska reklamationer hos Washingtonskabinettet allt hittills ännu icke egt rum. Från Paris. Corresp. Havas meddelar underrättelser från Paris, hvarur vi låna följande: Paris d. 3 Dec. I dag på morgonen fruktade man några ögonblick, att preussarne ämnade återupptaga fientligheterna; men då de sågo, att vi voro beredda på att taga emot dem, drogo de sig snart tillbaka och dagen förflöt i lugn. General Frebaut. som på ett så lysande sätt anfört artilleriet under gårdagsstriden, har af en kanonkula blifvit beröfvad ena armen. Ett rykte har spridt sig, att general Renault skulle vara död, hvilket likväl lyckligtvis var ogrundadt. Generalen hade erhållit ett sår i foten at en granatskarfva, hvilket sår till en början tycktes vara at oroande beskaffenhet; men i går påstodo läkarne att en amputering kunde utan särdeles risk företagas och den tappre generalen befinner sig nu så val, som en man vid hans år — han är 62 år gammal — och med 44 ärr på sin kropp kan befin a sig. Fälttelegrafisterna fullgjorde förtvrätfligt. sina äligganden under fiendens eld, och en af dem fick i Champigny sin hand genomskjuten af en kula. Bataljonscheten Franchetti sårades i går i låret af en granat och general Paturel fick ett lätt sår i handen. Eu af Trochues adjutanter, öfverste Dreval, rispades at en kula i armen, men blef fortfarande till häst till dess smärtorna tvungo honom att lemna valplatscn. Öfverste Grancey vid mobilgardet har stupat. De otaliga ambulansvagnar, som under de sista dagarne blifvit förda genom Paris gator, ha hos många vackt öfverdrifna forestallningar om våra förluster. De äro visserligen ganska kännbara, men man må icke underlåta att taga i betraktande, att äfven en betydlig mängd preussiska fångar blifvit medförda. Dessa vagnar körde afven ofta fram och tillbaka på lakarnes befallningar utan att innehålla några särade. En hr Clarentie har hos en fallen preussare funnit ett oafslutadt bref, ur hvilket han uelgifvit -Journal des Debats följande: Vi börja att bli öfveransträmgda och uttröttade, och Trochu har upptunnit ett slags nya mitrailleuser och pansarbeklädua lokomotiv, hvilka tyckas bli mycket farliga. Det börjar bli hög tid att vi komma in i Paris; ty baren lider och är förtviflad ötver, att julen nalkas utan att tyskarne kommit långre. Lyckligtvis är det brist på litamedel i Paris; det är endast försedt för 10 dagar till och måste sedan gifva sig. Förhöll det sig icke så... Längre hann bretskrifvaren icke. Ett betydligt antal wurtembergska och sachsiska fångar fördes under loppet at gårdagen till tastet Nogent, och många af uem ropade under vågen: Lefve Frankrike! Antalet at sallne och sårade tyskar i striderna vid Marne uppskattas till 15,000. Nästan alla de tyska trupperna äro i detta ögonblick samiade vid Marne, och det är derför icke förenadt med många svårigheter att passera de fientliga linierna i alla riktningar. Paris d. 4 Dec. I går egde endast förpostfäktningar rum. En ånger preussisk otficer har erkänt, att slaget vid Villiers gjort ett utomordenligt intryck på de tyska trupperna. Deras anförare hade ständigt berättat, att vi nästan icke egde något infanteri, och att hela vår reguliera här gått förlorad vid Seuan och Metz. De tyska soldaterna blefvo derför i hög grad sorvanade och gackade, då de fingo syn på oräkneliga led af Årodbyxor,. Nationalgardets krigsbataljoner gjorde likval ett starkare intryck på dem; de vande sig angsligt mot sina osficerare och begärde upplysningar om dessa nya trupper, hvilka buro grå saltkappor liksom den öfriga hären, men bara kepis och voro klädda i svarta benkläder. De hade aldrig förut sett dessa trupper, och den fasthet, hvarmed nationalgardet stod i elden, ökade deras öfverraskning. Officerarne vore icke mindre förvånade och svarade soldaterna, att det sannolikt var nationalgardet. Men, anmärkte soldaterna härvid, när alla borgare i Paris hafva Chassepotgerär och slåss som soldater, finnes det ju der en arme på 500.000 man. Det sätt, hvarpå vårt artilleri manövrerade, väckte äfven preussarnes beundran. General Ladreit de Lachavriere deg i går af de sår, han erhöll i striden d. 30 Nov., då han i spetsen för sina trupper tog den fruktansvärda positionen vid Montmedsy. Han föll c:a 40 alnar från de fientliga linierna, just sem han ropade: Framåt! Auministrationens matsedel för den kommande veckan öfverträffar mycket hvad man bjöd oss den förra. Måndag, Tisdag, Onsdag och Thorsdag säljes derstades färskt oxkött, Fredagen hästkött och Lördagen spickesill. De spekulanter, hvilka gjort uppköp af stora förråd af lifsmedel, börja nu att erbjuda till fösåljning den proviant de hittills undangömt. Sedan belägringens början ha öfver 20,000 hästar blifvit törstörda. Vid en nyligen företagen beräkning har visat sig, att 45,000 hästar återstå ännu, utom dem hvilka äro nödvändiga för fälttjensten. Paris d. 5 D c. Vid värafförposter berättade man i dag, att sienden hade utrymt Versailles. I denna stad hade man sett många officerare packa in sina effekter; men deraf kan dock icke slutas till att någon utrymning skall ega rum, isynnerhet då åtskilliga kårer nästan ständigt ombyta ställning. Utom de redan nämnda tappre officerarve, hvilka stupat eller blifvit sårade, finnas naturligtvis ännu många flera. Två regementen af mobilgardet, hvilka utmärkt sig för den hjeltemodigaste hållningen, ha lidit mycket; bataljonen från departementet Ain förlorade 22 officerare och departementet Finisteres bataljon 18 Man hoppas kuuna rädda Franchetti; han lider förfarligt, men sysselsätter sig i alla fall endast med sina soldater; han vill veta hvar de finnas, hvad de företaga sig och hvilka äro sårade. Då Trochu i Fredags (d. 2 Dec.) ankom till nationalgardets 1:sta bataljon, mottogs han med lefverop. Han svarade: Sropen icke: lefve Trochu! men lefve Ducrot! ty han är, så sannt jag letver, den ridderligaste och tappraste soldat i Frankrike! Det följer at sig sjelft att härpå upprepades otaliga gånger: lefve Ducrot! — D. 2 Dec. på e. m. var fiendens eld så häftig och ihärdig. att bland 101 gevär, tillhörande ett kompani