SKall IlOTSOKCL MmIssIJ CKäs. FOT MIB: FJ UME en hel fransk arme befinna sig i och vid Havre, hvilken väl kan försvara denna stad mot ett angrepp, som dock synes vara uppgifvet (se vår utlandsafdelning för gårdagen). Från Tours och Bourges ha, då detta nedskrifves, inga nya underrättelser ingått. Från Paris meddela vi här nedan åtskilliga korrespondenser, hvilka vittna om den goda stämning, som råder i den franska hufvudstaden. Alla underrättelser öfverensstämma deri, att Paris är provianteradt aldra minst till d. 1åFebruari och att det skall fortsätta med sitt försvar tills dess. Den utsigt, som sålunda visar sig för tyskarne, till en förlängd belägring under c:a 212 mänder till, har väckt synbar misstämning i det preussiska högqvarteret, der man tydligen räknat på, att den franska hufvudstaden skulle nöd sakas att inom några veckor gifva sig. Från Versailles skrifver under d. 9 Dec. Hans Wachenhausen till Köln. Zeit.: Paris hållning öfvertygar mig om, att man verkligen löst den oerhörda, nästan otroliga uppgiften att för hela månader proviantera en stad med 2 millioner innevånare. Emot vår förväntan att pöbeln skulle sätta den egendomsegande befolkningen i fara, tyckes den: samma finna en patriotisk tillfredsställelse i, att äfven de rika försaka sina bordsfröjder. Man erkänner således nu från tysk sida, att man hoppats erhålla en god bundsförvandt i pariserpöbeln. Denna vackra förhoppning har då äfven slagit fel. Bismarck börjar på att få otur. D. 6 d:s hölls enl. Daily News i Ver sailles ett krigsråd, i hvilket man beslöt att börja bombardementet med det snaraste. Man har också börjat med förarbetena dertill. Så ha genast 400 vagnar med 1000 hästar skickats till Nantenil, ändpunkten för jernbanan till Versailles, för att hemta all den materiel och ammunition, som hopats derstädes. D. 8:de skrefs det frän samma ställe till en berlinertidning, att djup snö fallit derstädes och att vintern inträdt med alla sina attr.buter. Fordonen röra sig endast mödosamt i den fothöga snön i staden och trakten deromkring, och alla proviantkolonnerna, som befinna sig i oupphörlig rörelse mellan de härvarande magasinerna och samtliga kantonementen på sydvestsida, ha svårt att arbeta sig fram. Den national-liberala pressen 1 Preussen skriker med en sig ökande volym i rösten på. att Paris genast skall bombarderas. Man bör endast läsa Rational-Zeit., partiets trämstorgan, för att få klart för sig, huru ursinnigt man är inom medelklasserna gripen af kri gets fanatism (massan af befolkningen är 80 cial-demokratisk och vill ba slut på kriget). Så säger nämnda blad: Den öfvertygelsen är allmänt utbredd, att ett tre dagars bombardement mot ett enda af sydiästena skulle ha tvungit Paris till att kapitulera. Hittills ha hvarken hungersnöden eller den -rödrepubliken förmått parisarne att öppna sina pertar Det värsta är deck måhända icke fördröjandet a vår inmarsch i Paris; det är tvärtem det i tusenfaldigt eko upprepade ryktet om, att vår högsta krigsstyrelse icke vill af 2. k. humanitetsskäl bombardera Paris. Vårt folk, som offrar sig, kan spörja: Skolz vi tro, att en fientlig stenhop är för våra anförart mera dyrbar, än den tyska ungdomens lif och helsaSkola vi vara förpligtigade att med tusende och åter tusende tyska lik bidraga till bevarandet af fransmännens Louvre och Notre-Dame? Äro vi då hyste riska qvinmor, som kunna jemra oss öfver en sparfs död, men se våra bröder uppoffras utan tårar? Det är möjligt, att kanonerna icke heller skola leda till något resultat; men man bör likväl slutligen låta dem en gång tala. Att utfallen slagits tillbaka, har ju icke verkat någon förändring; det skulle vara vida bättre, om man gat fransmännen något att göra innanför deras egna förskansningar. Kort sagdt: skall den sorg, den misstämning och bedröfvelse, som råder bland vårt folk, lugnas, så måste vi ha upplysning om, hvarför bombardementet uppskjutes. Skulle sålunda bombardementet börjas, då har den national-bberala pressen genom sitt uppträdande åsamkat tyska folket ett stort ansvar, hvilket det kan komma att betala dyrare, än någon tror. Från Paris skrifves till ÅIndep. belgenågra notiser om utfallen d. 30 Nov. och 2 Dec. Så heter det om striden den första dagen: I ett ögonblick, då venstra flygeln vacklade. störtade general Trochu och hans generalstab fram mot fienden — allt följde dem, och general Exea var sjelf i spetsen vid det angrepp, som förskaffade oss segren. Hvad genera! Ducrot angår — han skall bli skjuten, om han faller i fiendens händer, emedan konungen af Preussen ej vill ingå på hans förklaringar om, att han icke brutit sitt hedersord —, så gränsade hans tapperhet till förvägenhet. En gång, då striden ett ögonblick hvilade. red han ensam npp på en höjd, hvarifrån han såg fienden draga sig tillbaka. En gevärskula träffade hans häst. Man tredde, att generalen fallit, men han reste sig och gick vidare med dragen sabel. General Trochu har äfven visat den oförlikneligaste kallblodighet. personlig tapperhet och fasthet. Han, som annars år vänligheten sjelf, har låtit statuera förskräckliga exempel på de få stridsmän, som varit ett undantag från det unga manskapet, hvilket under en hel dag segerrikt motstätt de trupper, som kunde tro sig berättigade att kalla sig de första trupperna i verlden. Vi ha haft en oproportienerligt stor förlust i officerare; det finnes mobilgardesbataljoner, i hvilka alla officerarne blifvit träffade. Jag kan i allmänhet försäkra, att Paris hvarken är nära att duka under för hungersnöd eller för ett samladt angrepp, om hvilket mycket talats, men som ännu alltjomt låter vänta på sig. Det har aldrig rådt större enighet här än nu. Rappel, som ibland varit föga vänlig mot general Trochu. visar sig nu sympatetiskt stämd emot honom, och Pyats blad Combat har afvenledes — såsom det säges, enligt en sammankomst mellan Pyat och victor Hugo — ändrat ton och anslutit sig till regeringen. England har besvarat den bismarckska nc— — i NM a