— Nej, det är ej något organiskt lidande. Det är afmattning. Mr Burkham uppräknade en hel mängd sjukdomar, till hvilkas yttre kännetecken afmattning hörde. — Nej, svarade Valentine; efter hrad d:r Doddleson påstår är det ingenting annat än ett långsamt aftynande, brist på lifskraft. Och nu kommer jag till en annan punkt, rörande hvilken jag behöfver upplysning af er. Man har påstått att denna svaghet i konstitutionen kan vara ett arf, och i detta fall tror jag att ni kan hjelpa mig. — På hvad sätt? — Ni skötte flickans for. — Verkligen! utropade mr Burkham med förnöjelse. Detta är verkligen intressant. Hvilket år var det jag skötte denne gentleman? Om ni tillåter skall jag rådfråga några af mina gamla minnesböcker. Han drog ut en låda i ett bord för att se igenom gamla annotationsböcker. — Jag är ej fullt säker rörande årtalet, svarade Valentine, men det var mer än tio år sedan. Gentlemannen dog här i närheten vid Fitzgeorge-street. Hans namn var Halliday. Mr Burkham hade dragit ut lådan hel och hållen. Då Valentine uttalade detta namn, lät han den falla till golfvet och satt lik en staty, stirrande på den talande. Alla andra namn kunde han förgäta; men detta enda aldrig. Valentine såg den plötsliga fasa, som aftecknade sig i hans ansigte. — Ja, sade han i det han blickade ner på den fallna