Det nuvarande Paris(Bref från en engelsk korrespondent.) I De som kände Paris, sådant det var innan de fientliga armerna kommo i dess närhet, såsom en förfiningens och nöjenas stad, skulle svårligen kärna igen det under dess nuvarande utseende. Och likväl ha baron Haussmanns breda boulevarder ännu ej blifvit bombarderade. Den förändring staden undergått är i sjelfva verket snarare moralisk än materiel. Det nuvarande Paris eger inga af sina foruna lockelser qvar, och då nio tiondedelar af dess kraftfulla manliga befolkning är under vapen, kan man svårligen vänta att det längre skall vara enindustriens bikupa eller en nöjenas stad. På föga längre tid än ett par månader har denne lyxens stad blifvit förvandlad till en fruktansvärd fästning eller snarare till ett ofantligt befästadt läger, der en hali million bajonetter röra sig bland en fyra gånger så stor befolkning. Man går nu till sängs tidigt om qvällarne, och lullas, så att säga, till sömns af kanonernas mullrande; men också väckes man före dagbräckningen. om ej af samma slags musik så åtminstone af en mycket närbeslägtad, såsom reveljer, trumningar och tidningskolportörernas skrik, då de bjuda ut sina ofta falska nyheter. Något mindre trummande och trumpetande från tidigt på morgonen till sent på qvällen skulle göra staden både lugnare och angenämare för främlingar hvilka i likhet med mig äro obesmittade af martialisk och patriotisk ifver. Det är lyckligt för oss att vi ej innan det blifvit dager behöfva marschera ut på någon militärisk rund! 1 brist härpå kunna de at oss, som ha lust, stå i queue i åtskilliga timmar utanför slagtarnes butiker för att förskafla sig sina tre dagars rationer, som nn äro inskränkta till litet öfver ett uns kött för hvar och en pr dag. Dessa queuer ha blifvit ett af de mest karakteristiska dragen af lifvet inom staden under belägringen. De började komma i bruk inom tio eller fjorton dagar etter sedan vi blefvo inspärrade, då priset på kött hölls nere till följe af ett särskildt regeringsdekret och förrådet af de till slagtarne utdelade oxar och får började inskränkas. Dessa queueer bildades först inom de mera folkrika och fattigare stadsdelarne, men spridde sig inom ett par dagar till hufvudstadens mest aristokratiska qvarter. Ursprungligen togo de sin början omkring kl. 5 på morgonen framför de jernstaket som omgifva alla dessa etablissementer, och alldenstund morgnarne då voro ljusa och varma, var obehaget ringa jemförelsevis med hvad det nu är. För att upprätthålla ordning och tillse att allt gick rätt till å slagtarnes sida voro beväpnade nationalgardister posterade både utom och inom butikerna. Då folkhoparne började bli större, blef väntningstiden i samma mån större, och slutligen började man samlas midti natten. Klockan två på morgonen var vanligtvis den timma, då de första qvinnorna infunno sig. Somliga kommo dit försedda med stolar och pallar, och emellanåt kommo medlemmar af deras familjer till dem med varma soppor eller kaffe. Vi ha för längesedan lärt oss att frukostera ej blott utan fårstek, skinka, sardiner eller ägg, men äfven utan mjölk och smör. Tidningarne äro tillfölje af bristande papper och bristande nyheter ofta betydligt förminskade och innehålla dessutom vanligen föga annat än stereotypa berättelser om någon liten skärmytsling, företagen i den ena eller andra riktningen; sväfvande ledande artiklar, som ena dagen råda till fördrifvande af hvarenda preussare irån Frankrikes jord och den nästa tala om hungersnöd och påyrka, ehuru ej öppet, kapitulation; ändlösa regeringseller municipalitetsdekreter; försigtighetsmått som böra vidtagas för ett bombardement, som man nu nästan upphört att tro på; enskildheter rörande en ballongs uppstigande eller ankomsten af en brefdufva, och profetior, som man hunnit tröttna på, om att stora händelser förestå oss. Om man nu företager en promenad i ChampsElysåes, finner man dess ena sida öfverhopad af små tält tillhörande några linieregementen, och alla dessa förtjusande oaser af grönska som omgifva de konsertetablissementer, hvilka äro uppförda vid den breda avenuen, gå snabbt sin undergång till mötes. Midtemot infanterilägret utför nationalgardet sin morgonexercis — marscherande fram och tillbaka, manövrerande mellan stolar och bänkar, skärmytslande bland träden, än anfallande, än retirerande. Palais de YTadustrie är till hälften ambulans, till hälften arsenal; Cirkus — en gång kalladt Cirque de YImp6ratriee — har blifvit förvandladt till en patronfabrik, och i Cours la Reine är ett kavalleriliksom i Champs Elyses ett infanteriläger. Om ni går öfver Place de la Concorde skall ni ej längre se prefektens lancierer — såsom de tyska gatsoparne med sina långa qvastar satiriskt brukade benämnas — sopande den vidsträckta platsen ren från hvarje öfverflödig partikel, lika omsorgsfullt som om det varit ett salongsgolf. De ha utbytt sina qvastar mot tändnålsgevär eller möjligtvis uhlanlansar, då vid krigets utbrott de tyska arbetarne blefvo bortjagade från Paris. Hvad ni dock nästan med visshet får se, äfven i dag, då belägringen af Strasbourg redan blifvit ett ämne för historien, är något slags demonstration som eger rum framför den heroiska stadens krönta och bekransade staty, som under dess tyngd af flaggor, blommor och immortellkransar liknar en gigantisk docka. Piedestalen är öfverhöljd af plakater och bombastiska patriotiska sentenser, som. om de oekså hedra skribenternas hjertan, ingalunda hedra deras hufvuden. Midt framför denna staty står ett bord, öfverskuggadt af en tronhimmel af trefärgade fanor, bredvid hvilket några delegerade af municipalitetet sitta och mottaga subskriptioner af penningar eller andra värdesaker till gjutande af 1500 kanoner, med hvilka det länge utlofvade utfallet till Paris räddning skall göras. Och liksom för att stimulera subskriptionen är på hundra stegs afstånd derifrån, i hörnet af rue Zoyale och Rivoli, en ofantlig marinkanon posterad. j