Stämningen i Ryssland. En korrespondent till Pall Mall Gazette skrifver från S:t Petersburg d. 29 Nov.: Den entusiasm, som i Ryssland väckts af regeringens djerfva uppträdande i den orientaliska frågan, har nått en sådan höjd, att kejsaren sjelf, så sjelfherrskare han är, svårligen skulle våga att låta denna fråga falla. Hvarochen här förklarar att något återtagande af fordringarne i furst Gortschakofss cirkulär aldrig kan komma i fråga. På samma gång har Englands hållning ingifvit ej ringa oro, och Preussens konferensförslag är i allmänhet mycket välkommet såsom ett sätt för Ryssland att erhålla allt hvad det önskar utan att behörva strida derför på en tid då det är alldeles oförberedt. Genom detta förslag har grefve Bismarck gjort kejsar Alexander en verklig tjenst, för hvilken han utan tvifvel då tiden är inne skall fordra sin belöning. En ny traktat, hvari inga af de inskränkningar skola omnämnas, hvilka hittills varit Ryssland pålagda med hänseende till Svarta Hatvet, skall bli föreslagen på konferensen, och det tages för atgjordt att England skall antaga den, emedan Gladstoneska ministeren ej önskar blanda sig i Rysslands politik i Östra Europa. Dess invänningar ha ej rört innehållet utan formen i furst Gortschakoffs cirkulär, och som England har beslutat att ej börja krig för en blott formfiågas skull (hvad Ryssland måtte vara tacksamt mot hrr Froude och Mill för detta ord!) antager man att den föreslagna traktaten — som, efter hvad det påstås, skall uppsättas och framläggas inför konferensen af Ryssland sjelft — skall låta alla lord Granvilles betänkligheter försvinna. Konferensens åliggande skall ej vara att revidera artiklarne i 1856 års traktat med hänseende till Svarta Ilafret — ty dessa äro enl. Rysslands sätt att se saken redan upphäfda genom den kejserliga förklaringen — utan att taga under öfvervägande en ny af Ryssland upprest traktat, hvilken skall träda i de qvarvarande artiklarnes ställe. Derigenom vill Ryssland, på samma gång det erhåller en tredlig lösning af Svarta Hatsfrågan utan att behöfva på det ringaste sätt förändra sin nuvarande ställning, förskaffa sig den ytterligare fördelen att ordna sina framtida förhållanden till Turkiet i enlighet med ett af det sjelft uppsatt program. Att konferensens resultat skall bli sådant tros fullt och fast i härvarande officiella kretsar. Österrike och Turkiet skola sannolikt göra invänningar, men deras motstånd antages skola bli vanmäktigt gentemot Preussens säkra understöd, Englands medverkan och Förenta Staternas moraliska inflytande. Skulle likväl Österrike och Turkiet vara ihärdiga i sin opposition, skall Ryssland ej tveka att frambringa ett krig, alltid förutsatt att England förblir neutralt. Det är med hänsyn till en sädan möjlighet sannolikt, att krigsdepartementet, oaktadt sakernas numera jemförelsevis fredliga utseende, fortfarande kommer att visa en nästan feberaktig verksamhet i alla delar af landet. Odessa skall, såsom jag hör, bli befästadt; stora förråder af vapen, ammunition och proviant ha blifvit sända till Polen, och general Millutin, den skicklige administratorn, hvilken under många år arbetat på armåens reorganiserande, är dagligen i verksamhet på krigsdepartementets byrå. Från Rom skrifver en korrespondent till engelska tidningen Pall Mall Gazette d. 24 Nov.: Den påfliga encyclican, hvilken jag förut omnämnt såsom varande under utarbetning, har nyss utkommit efter att ha undergått en allvarsam granskning af den Helige Faderns rådgifvare. Ingenting kunde mera tala för påfven, än hvad som nyss blifvit gjordt af den italienska regeringen både här och i Florens. Alla de tidningar som offentliggjorde encyclican blefvo genast konfiskerade, och det tjenar till ingenting att tala om oberoendet af den påflige