de vid lyktskenet märkte blod flöda tillkallade de genast fältrkär, som efter att hafva undersökt den sårade förklarade honom död, hvarefter han inbars i polisens vaktkontor och stadslakaren inkallades, hvilken äfven förklarade att lifvet var utslocknadt. Alla vittnesmålen gofvo vid handen att Håman var mycket rörd af starka drycker, hvaremot Andersson icke syntes berusad. Ingen hade sett den sistnämnde utdela stynget och det kan fullt antagas, att afsigten hos Andersson aldrig var att begå mord. Knifven hade han i handen för att, enligt sin egen utsago, dermed karfra tobak. Håman var i lifstiden känd för en liderlig sälle och hans moder, närvarande vid ransakningen, yrkade intet ansvar å sonens baneman, emedan, som hon uttryckte sig, han aldrig varit henne till någon hjelp, utan endast till sorg och bekymmer. Dels för att inhändiga Anderssons prestbetyg, dels för att inhemta atadslåkarens utlåtande öfver medico-legala besigtningen, uppsköts målet till d. 19 i denna månad. ee —LLL