Nordd. allg. Zeit. antyder, tör den händelse att Loirearmen skulle, såsom skett, bli slagen, att denna kommer att draga sig tillbaka till Lyon, hvarest omfattande förberedelser göras till ett längre försvar. Prefekten i Rhönedepartementet, i hvars centrum Lyon lgger, har tagit de kraftigaste mått och steg, tör att understödja Loirearmåen och sätta allt å sido härför; han har sålunda upplöst departementsrådet och i stället insatt en krigskommission. . Några närmare underrättelser om de helt säkert betydande förluster, som å ömse sidor gjorts under Loirearmåens sista bataljer, saknas. Rörande pariserarmåernas utfall sistl. Fredag, eller d. 2 d:s, har Trochu utfärdat en rapport, hvilken säger, att denna strid utföll afgjordt till fransmännens fördel. De senare etredo i tre timmar, för att bibehålla sina ställningar och i fem timmar, för att eröfra fiendens, hvilka äfven togos och i hvilka fransmännen höllo sig fast under natten (de måste som bekant sedan utrymma dem). Fransmän— nen togo 400 fångar och hela tyska regementen upprefvos. Trochu tillägger, att general Ducrot bivuakerade natten mellan d. 2:dre och 3:dje i Vincennerskogen. Om striden vid Paris d. 30 Nov. föreligga en del speciela rapporter. Så skrifver general Täimpling, befälbatvare för 6:te (schlesiska) armekåren, till generalkommandot i Breslau: Villeneuve le Roi (på venstra Seinestranden, omkring 2, mil söder om fästet lIvry), d. 1 Dec. på middagen. I går natt kl. 2 företogo fransmännen under samtliga tästenes och kanonbåtarnes hättiga eld ett stort utfall mot den af 6:te arwäkären och wärtembergarne besatta ställningen. Det säges, att generalerna Ducrot och Trochu ledde angreppet. Det tillbakakastades af 12,000 man och one kåren, hvarpå vi omkring kl. 11 kunde skicka wiärtembergarnes hårdt angripna venstra flygel en förstärkning af 6 bataljoner, 2 3 sqvadroner och 2 ridande batterier öfver Villeneuve-S:t Georges. Kl. 3 e. m. blef vår ställning ånyo angripen, med en stor häftighet, men etter 3 timmars strid tillbakaslogs uttallet. Vår förlust är jemtörelsevis ringa, tack vare våra förstärkningar. Från general Obernita, befälhafvare för wiärtembergska divisionen, insändes till Stuttgart d. 1 Dec. ett telegram af följande inneväll: Vi ha 8 döda och 32 sårade otficeraro samt 400 döda och 300 (3,200?) sårade meniga. 1:sta jägareregementet och 2:dre jagarebataljouen ha isynnerhet lidit starka förluster. Arolleriet har förlorat många hästar, men blott så man. Kavalleriets förluster äro ringa. Times Versaillerkorresp. telegraferar, att under natten d. 29 —30 Nor. 8, 000 proJektiler kastades emot de tyska verken på södra sidan om Paris, utan att dock ha gjort någon synnerligt stor skada. Om arten af det krig, som nu föres, skrifver en bekant korrespondent till Köln. Zeit. bland annat följande anmärkningsvärda rader: Ju längre den andra (tyska) armåen rycker framåt, desto svårare bli förhållandena. Hittills har den haft att kämpa mot soldater, nu börjar kriget med befolkningen. Öfverfallanden af enskilda ordonnanser, a: smärre truppafdelningar, af proviantkolonner och postvagnar höra till ordningen för dagen; hvarje trad blir nu, det kan man tryggt säga, ett letvande väsen; men icke genom någon älsklig uryad, utan genom en blåblusad friskytt, som står der bakom och afskjuter den mördande kulan på brarje prussien; friskyttarne ha upphört att utgöra en bestämd grupp af befolkningen; hvarje bonde, hvarje arbetare är nu friskytt. Under hvilka srårigheter de militära operationerna försiggå, med hvilka faror förbindelsen upprätthålles mellan de i trenne kolonner marscherande kårerna, är således lätt att inse. Från Bordeaux skrifves d. 26 Nov. till Indep. belge?, att Girondes foörsvarskomite förordnat, att antingen i Contres eller i trakten at Angoulme ett läger skall upprättas, i hvilket genast de mobil:serade gardena och frikårerna från departementena Nedre Pyreneerna, Landes, Loire et Garonne, Dordogne, Gironde, Charente interieure och Charente skola samlas. Lägret kommer att ställas under befal af en general en chef, hvilken skall utnämnas af regeringen och vid hvars sida tvenne kommissarier skola väljas, af hvilka den ena skall tillhöra marinkåren. Enligt samma källa råder den lifligaste verksamhet å varfven i det vestliga och verkstäderna i det södra Frankrike. Man ändrar vapen, omgjuter kanoner, förfärdigar nya krigsmaskiner, gevär och ammunitionsvagnar etc. Ätven skola i Tulles vapenfabrik en mängd nya arbetare blifvit antagna och beställningarne bedrifvas med mycken energi. Från Versailles skrifves af en tysk korrespondent d. 29 Nov.: En mycket komisk anblick gör den af våra soldater i St. Cloud bygda barrikad. Af brist på virke har man försett sig med pianinos, skåp och andra möbler från det kejserliga slottet och andra utrymda villor till dess byggande. På gården till en villa ser man musketörer at det 47:de och 58:de regementet sitta i praktfulla ländstolar och beqvämt rökande sina tobakspipor. Genom den ihållande elden från Mont Valerien har man isynnerhet i Vaucresson blifvit störd i sitt behagliga Still-leben. Ett exempel på den samvetslöshet, hvarmed tyskarne låtit krigets gissel drabba den civila befolkningen i Frankrike, hvars raseri derför också har sin naturliga förklaringsgrund, anför nu Neue freie Presse i nedbrännandet af byn Ablis och nedskjutandet af en del af dess manliga innevånare, derför att de tyska soldaterna påstodo, att trenne ulaner blifvit dödade af bönderna. Det har nemligen nu upplysts genom officiela undersökningar af franska krigsministeriet, att de trenne ulanerna alls icke blifvit mördade, utan befinna sig i bästa välmäga på ön Oleron som krigsfångar. Till bekräftelse har en af de tre ulanerna tillskrifvit besälhafvaren för den 6:te tyska armökåren.