BR 448 AR tagit i samma mån ökad arbetsförtjenst kunnat åstadkommas. I den nyss utkomna, af statsrevisorerna utgifna särskilda berättslsen angående riksbanken förekommer en reservation som möjligen förbises, men som är förtjent att uppmärksammas at riksdagen. Vid den särskilda granskning af diskontkontorets i Stockholm styrelse och förvaltning, hvilken granskning verkställts under fortgången af sistförlidne riksdag, inträffade att åtskilliga af revisorerna varit hindrade att sitt kall fullgöra, enär de såsom ledamöter i riksdagens Andra kammare deltagit i dess förhandlingar. Detta förhållande omförmäldes i revisorernas berättelse, i påtagligt syftemål att riksdagens uppmärksamhet derpå skulle fästas, på det att den antydda olägenheten hädanefter skulle förekommas genom den enkla åtgärden att icke riksdagsmän skulle i berörda revision, som ärligen skall i Mars månad förrättas, vidare inväljas. Men en sådan antydan — ty något yrkande gjordes icke — gillades ej al pluraliteten bland riksdagens revisorer, utan tvitvel en allt för längt drifven undtallenhet. Emellertid ha trenne statsrevisorer, grefve A. E. Mörner samt frih:ne J. Nordenfalk och F. W. von Otter, såsom reservation upptagit de först omnämnde revisorernas yttrande, enär dermed åsyftats att det skulle offentliggöras, hvarförutan någon påföljd deraf ej vore att förvänta. — Det skall sannolikt företalla mången besynnerligt att en så befogad framställning blitvit undertryckt. Men förklaringen ligger nära till hands. Då särdeles i Andra kammaren ganska många ledamöter icke i utskott kunna placeras, blir det tör det maktegande partiets ledare en god resurs att soulagera de missbelåtna genom att tilldela dem andra förtroendeuppdrag, t. ex. såsom diskontrevisorer, såsom ledamöter i opinionsnämnden, den nämnd som skall utse justitieombudsman, att välja fullmäktige i banken och riksgäldskontoret o. s. v. Men derigenom händer och måste hända, att till valmän utses riksdagsmän, hvilkas qvalifikarion till så vigtiga förtroendeuppdrag, lindrigast sagdt, är wifvelaktig. Huruvida den ofvan antörda re servationen skall medföra åsyftad verkan tilllåter jag mig dock att betvifla, just af nyss anförda omståndighe.. Sedan al!mäihewen öfvertygat sig om, att den Molinska fontänen skall taga sig väl ut och blifva en prydnad sör Carl XIII:s torg, lider det intet tvifvel att stadsfullmäktige bevilja de medel som erfordras, 26,000 rdr, till ontänens fullbordande och uppsättning. Äro de vid godt lynne den 1 December, så torde de dessutom bevilja ytterligare 3000 rdr för anbringande af sex stycken svanor, gjutna i brons, hvilka anses skola höja den vackra fotdekorationen. Hvarifrån några tidningar tagit den besynneriiga ingifvelsen, att erkebiskop Sundberg icke, likasåväl som biskop Sudberg, skulle kunna fungera såsom Andra kammarens talman, torde vara svårt att utgrunda. Då erkebiskop Sundberg icke nedlagt sitt mandat som Karlstads riksdagsman, möter från regeringens sida intet hinder att anförtro honom talmansklubban under de båda stundande riksdagarne. Deremot har ej i någon tidning framhållits, att ehuru häradshöfding P. Staaff för längesedan afsagt sig förtroendet att vara representant för Hudiksvall och Söderhamn, så hatva dock dessa begge städer ännu icke utsett han3 efterträdare. Möjligt är emellertid att dröjsmålet orsakas af förhoppningen att hr Staaff skulle låta förmå sig antaga omval, hvilket ock skulle vara särdeles önskligt, enär hr Staaff är särdeles lamplig till riksdagsman och ganska väl behöflig i Andra kammaren. En ovanlig affärsuppgörelse har ny.igen egt rum här. I många år har hr H. Klemming idkat en stor antiqvarisk bokhandel — den största i hufvudstaden. Den ivvager en ganska stor lokal, och alla samlarer, svenskar och främlingar, försumma ej att besöka den. Men nu har han tröttnat vid detta arbete, vid det myckna dammet och bestyret, och har sålt hela sitt dyrbara lager till ett par unga män, för en summa som hälles hemlig, men som uppgitves representera en respektabel förmögenhet. Det kostar dock på de många samlarne, och mig äfven, att ej vidare så träffa den välvillige bokkännaren omgilven af sina väldiga samlingar. En annan nitisk samlare, protokollssekreteraren S. Rydberg, har i dessa dagar atrest för att tillbringa vintern i Köpenhamn. Han har sedan ett år tillbaka hatt regeringens uppdrag att samla, atskrifva och ordna en mängd diplomatiska urkunder, företrädesvis traktater som Sverige afslutat med andra stater. For sådant ändamål vistades han förliden sommar i Moskwa, i hvars arkiver han gjort en rik skörd af stort intresse. För samma ändamål skall han nu anlita de danska statsarkiven, i hvilka en ofantlig mängd diplomatiska akter rörande Sverige före och under unionstiden förvaras. Det torde väl icke behöfva sägas, att ibland dessa förekomma mänga af stort historiskt värde. Om det än dröjde länge innan några svenska läkare kunde utresa för att studera läkarevården i de krigförande makternas fältlasaretter, så ha de visst icke kommit för sent , N och öfverallt rönt det valvilligaste mottagande. s De voro också utrustade med rekommenda-v. tionsbref i mångd, bland anvat af flera bland di den konolioa faml2 RH C— 0 — — o frn 5S —— — —L As mm LL