råttor befunno sig i ragostn, kostade hvardera således 56 öre. I rättköttsbutikerna fås de naturligtvis till billigare pris. Med hundar, råttor och de ännu icke alldeles utätna hästarne skola vi väl draga oss fram till denna månadens slut, isynnerhet om också djuren i Jardin des Plantes tagas bort. Tigrarne, björnarne, hyenorna skulle man visserligen helst vilja släppa lösa mot fienden, men hvem skall göra det? Vi skola således väl afven få tiger-steaks, hyene-roastbeaf och andra herrligheter. På hundar finnes det nu icke mera något synnerligt förråd. Jag såg nyligen en ung amerikanska, som ännu hade en präktig siberisk varghuud, men myndigheterna hade redan fått tag i honom och förklarat, att ett djur, som dagligen äter tör 23 fres, icke har ratt att lefva i en belägrad stad. Korresp. i Dally News skrifver om helsotillståndet i Paris. under d. 19 d:s: Helsotillständet ar ingalunda godt, och när det egentliga vintervådret intrader, skall det uppsta många sjukdomar. Ingen befinner sig ännu i fullständig hungersnöd, men många sakna tillräckligt med födoämnen. Och när man betänker, att 100,000 menniskor från de närbelägna orterna kommit till Paris, hvilka mestadels äro beroende at valgörenheten, så är det tydligt, att — om icke fullständig brist — likväl mycken försakelse råder. Grefve Bismarck hade på visst sätt rätt, då han sade, att flera tusende skulle dö af hunger, om belägringen varade tills lifsmedlen alldeles uttömts. Dessutom gripa kopporna starkt omkring sig, och i sistl. vecka uppgingo dödsfallen i denna sjukdom till 419, under det hela antalet döda var 1889. Läkarne klaga öfver det myckna förtarandet at starka drycker, isynnerhet på vallarne och tillskritva denna osed en stor del af det otillfredsställande helsotillståndet. General Trochu, hvars dröjsmål korresp. i Daily News här ofvan klandrat, har ut särdat en proklamation, i hvilken ban söker att gifva parisarne en riktig föreställning om, huru sakerna i hufvudstaden stå, för att de icke må kasta sig från den ena ytterligheten till den andra, utan gå tramtiden till mötes med manlig fattning. Han skildrar i ett från all öfverdrift fritt språk, hvad som uträttats sedan belägringens början, tör att stärka hutvudstadens försvar, bilda en fåltarme inom den belägrade stadens murar och anskaffa vapen, isynnerhet fältartilleri. Han vill ej tala om sina framtidsplaner, utan endast lugna dem, som uppriktigt tro, att han kunde företagit stora offensiva operationer med massor, hvilka endast voro otillräckligt organiserade och beväpnade. Vi ha icke gjort, hvad vi skulle, säger generalen, med hvad vi kunde, och när man betänker, att allt skulle improviseras, måste man medge, att utomordentligt mycket blifvit uträttadt. Framtiden skall kräfva änun större ansträngningar, emedan man ej har någon tid att förlora; men detta gäller äfven om fienden, som känner påtryckning både från den allmänna meningen i Tyskland och den allmänna meningen i Europa. Till sist uppmanar Trochu innevånarne i Paris till enighet och sammanhållning, i det han förehåller dem, att motståndet måste fortsättas till det yttersta, äfven om staden skulle falla. Segra vi, säger Lan, så ha vi gjort oss väl sörtjenta af fåderneslandet; duka vi under, så etterlemna vi ät Preussen ett arf af förbannel ser och hat, för hvilket det skall komma at: en gång i tiden duka under.