HvI ÅÅ 49197 Dre Englands svarsdepesch till Ryssland. Furst Gortschakoff förklarar å H. Kejserl. Maj:ts sida. att fördraget af 1856 har blifvit kränkt i flera afseenden till Rysslands skada, och särskilt i afseende på Donaufurstendömena, i trots af dess representanters uttryckliga protester, och att, i följd at dessa kränkningar, Ryssland är berättigadt att frigöra sig ifrån de bestämmelser i fördraget, hvilka omedelbart beröra dess intressen. . Det tillkannagifver derför, att det ej längre vill vara bundet af de fördrag, som inskränka dess suveränitetsrättigheter i Svarta Hafvet. . Vi ha här ett påstående, att vissa händelser inträffat, hvilka enligt Rysslands förmenande strida mot vissa bestämmelser i fördraget, och det antagandet göres, att Ryssland, stödt på sitt eget omuöme rörande arten af dessa händelser, är berattigadt lösgöra sig från vissa andra bestämmelser i detta aktstycke. Detta antagande begränsas i sin praktiska tilllämpning på några af fördragets bestämmelser, men antagandet att få upphäfva ett af dess vilkor innebär antagandet af en rättighet att få upphäfva det hela. Detta påstående är helt och hållet oberoende at det grundade eller berättigade i Rysslands begäran i och för sig att bli frigjordt från iakttaganuet ai bestämmelserna i fördraget från 1856 angående Svarta Hatvet. . Ty frågan är: i hvems hand ligger makten att frigöra en eller flera af parterna från alla eller någon at dessa bestammelser? Man har alltid varit af den mening, att denna rätt endast tillhör de regeringar, som varit deltagare i det ursprungliga fördraget. Furst Gortschakofts depescher tyckas antaga, att någon af de makter, som undertecknat förbindelsen, våstå, det händelser egt rum, hvilka enl. dess förmenande stå i strid med tördragets bestämmelser, och kan, fastän denna äsigt icke delas eller medgifves at de makter, som undertecknat, på detta påstående grunda icke en begäran till dessa regeringar om att örverväga saken, utan ett tillkännagifvande för dem, att det trigjort sig eller wnser sig frigjordt från de bestämmelser i fördraga, som det anser lämpligt att ogilla. Men det är alldeles tydligt, att verkningen at en sådan åsigt och af ett uppträdande som, med eller utan meugifvande, är derpå grundadt, skall bringa fördragens hela myndighet och verksamhet under den godtyckliga kontrollen af en hvar af de makter, som undertecknat dem; hvaraf följden skulle bli det fullständiga tillintetgörandet af 161dragens inre vå-ende. Ty eftersom deras hela syftemål är att biuda makter vid hvarandra och hvardera af parterna för detta ändamål afstår från en del at sin fria handlingsrätt, så bringar, genom nu i fråga varande tolkning och tillvägagående, en af parterna i sin särskilda egenskap hela saken under sin egen kontroll och förblir endast bunden vid sig sjelf. Furst Gortschakoff har i enlighet härmed i dessa depescher tillkännagifvit Rysslands afsigt att iakttaga vissa af fördragsbestämmelserna. Huru tillfredsställande detta än må vara i och för sig sjelf, är det dock tydligtvis ett uttryck för den fria viljan hos denna makt, hvilket den kunde när som nelst ändra eller tillbakataga; och i detta fall är det således tillgängligt för samma anmärkningar, som de andra punkterna af meddelandet, emedan det innebär Rysslands rätt att annullera fördraget på grundvalen at påståenden, öfver hvilka det sätter sig sjelit till doms. Den frågan uppstår derför, icke huruvida någon af Ryssland uttryckt önskan borde sorgfälligt undersökas i vänlig anda af de makter som undertecknat utan om de skola godkänna dess tillkännagitvande af, att det genom sin egen handling, utan något deras bifall, lösgjort sig från ett heligt åliggande. Jag behöfver knappast säga, att H. M:ts regering med djupt beklagande emottagit detta meddelande, emeuan det öppnar en diskussion, som kunde störa det hjertliga förstånd, det varit deras allvarliga försök att underhålla med det ryska riket; och det är af ofvan nämnda skål omöjligt för H. M:ts regering att för sin del gifva helga åt det af furst Gortschakoff bebådade handlingssätt. Om ryska regeringen i st. 1. en sådan förklaring vändt sig till H. M:ts regering och de andra makter, som äro medundertecknare at 1856 års fördrag, och föreslagit att med dem taga i öfvervägande, huruvida någonting inträffat, som kunde anses vara en kränkning af fördraget, eller om der ar någonting i vilkoren, som på grund af ändrade förhållanden, trycker allt för mycket på Ryssland eller på grund af händelserna blitvit onodigt för Turkiets lämpliga beskydd; så skulle I. M:ts regering icke vägrat att undersöka frågan i ötverensstämme:se med medundertecknarne af tördraget. Hvad följuen at sådana meddelanden än kunde blifvit, skulle dock risken af blitvande förvecklingar och ett mycket farligt precedensfall i afseende på värdet af internationala förbindelser hatva undvikits. Granville.