komma in och ut genom Porte Maillot, var vanligt. vis en ansenlig hop af civila och nationalgardister samlad omkring denna byggnad, alla brinnande af nysikenhet att få höra de senaste nyheterna. Längre fram äro husen på en betydlig sträcka till största delen tomma och ha alla fönsterluckor tillsiutna, men etterhand börja tecken till annat lit än det rent militariska bli synliga. Här och der finner man en vinkällare öppen och grupper af folk sittande framför densamma Deretter får man se bagarebodar : och ännu längre fram kryddbodar öppna. Något, som jag fann anmärkningsvärdt var åsynen at en dentists, med perlurita artisiciella tänder fyllda glaslåda, hängande utantör hans dörr i en tid då alla hans kunder flytt från sina hem och då sannolikt ingen frågar mycket etter sina tänder, eftersom provianten börjar bli så knapp, att man snart skall ha föga eller ingen nytta af dem. Litet längre fram mötte jag ett ridande rekognosceringsparti och en ambulansvagn, i hvilken några sårade lågo. Då jag kom i närheten at staden, sag jag att alla husen öfvergifvits, utom på vissa strategiska punkter, der de äro upptagna af soldater och ha väggarne genomborrade samt fonstren tillstoppade med sandpåsar. Sidogatorna äro dessutom siarkt barrikaderade af gatstenar, hvilka naturlistvis äro lagda så, att öppningar finnas att skjuta igenom. En osantlig barrikad ar timmer har äfven blifvit upptöord tvärsöfver hufvudgatan och lemnar jemnt och nätt så pass utrymme dvar, att en vagn kan passera fram. Vid yttersta ändan af avenyen, midtemot Neuillybron, är en liten redut uppförd med några rältkanoner, ämnade att bestryka bron. Derbredvid står en grupp otficerare, riktande sina kikare mot Mont Valerien, hvarifrån nyss förut, efter hvad man sade mig, en bomb blifvit kastad mot de preussiska verken i Montretout. I husen på sidorna om denna redut äro alla fönstren borttagna och sandpåsar fylla öppningarne. I bottenvåningarne äro väggarne försedda med skottgluggar. Midtpå en öppen plats framför reduten synes franska flaggan svaja öfver en liten förskansning af stenar. Här är marken underminerad i alla riktningar. Sådant är ätven förhållandet med bron, som kan kastas upp i hvilket ögonblick det påfordras. Fyra skildtvakter nedanför densamma hindra mig att komma tram tills jag visat mitt laisser-passer. I detta ögonbiick ankommer jernvägsomnibusen till Courbevoie med ett haltt dussin passagerare, hvilka alla få visa sina pass, innan omnibusen tillätes att färdas vidare. Hvarochen varnas för att röka under det diligensen passerar öfver bron, en långt drifven försigtighet, alldenstund minan är nedlagd på den holme, öfver hvilken bron går, och dessutom är betäckt af ett trätak med jord öfver; en elektrisk tråd står i förbindelse med minan, så att den kan antändas hvilket ögonblick sådant befinnes nödvändigt. Man passerar öfver bryggan. De närliggande holmarne, skogsdungarne, husen utefter flodstränderna och villorna som ligga inbäddade i sina rymliga trädgårdar bilda en fullkomlig ensemble af militära verk och utvisa de stora försigtighetsmått som blifvit vidtagna till skydd mot ett anfall från detta håll — ett anfall som sannolikt, ifall det företages, sker under skydd af natten, hvarigenom fienden torde kunna gacka vaksamheten på Fort du Mount Valsrien. Vi färdas uppför sluttningen vid Courbevoie. träffa på em skildtvakt vid hvart tjugonde eller tretionde steg och bli beständigt uppmanade att visa vårt laisser-passer. Här är ett stort läger af linietrupper och mobilgardister. Men man ser förgäfves efter några tydliga tecken till att en fiende är i närheten. Vid yttersta horisonten kan man urskilja butte d Orgemont, krönt af en hvit rand, som påstås vara de preussiska verken, hvilket är allt som kan ses, och dock råder öfverallt en krigisk atmosfer, och man vet en fiende vara dold i Bezons, på endast ett par eng. mils afstånd. Äfven skildtvakterna dölja sig för att undvika att tjena till skottallor för de franska skarpskyttarne. Då vi gått öfver bron och följa Seinestranden i riktning mot Boulognerskogen, passera vi ett stort läger midtemot Ile-du-Pont, hvarest ett mindre läger, som står i förening med det större genom en pontonbrygga uppförd öfver en gren af floden, är uppslaget. På en ansenlig sträcka utefter floden, midtemot ön Puteaux, har en graf blifvit uppkastad och jorden bildad till ett slags bröstvärn bakom hvilket infanteri skulle posteras, i den händelse fienden ville försöka en öfvergång öfver Seinen i denna riktning. Alla de vackra villorna derbakom med sina förtjusande, af statyer, vaser, terrasser och fontäner prydda trädgårdar äro upptagna af mobiigardister, och bakom jernstaketen som inhägna dem äro bröstvärn uppförda ända till gränsen af Boulognerskogen. De sidovägar som föra ut till den stora strandrägen ha blifvit barrikaderade, och kommunikationer äro anordnade mellan de olika trädgårdarne för att lemna fri passage åt trupperna från ena ändan af linien till den andra. De franska militära auktoriteterna hysa synbarligen den föreställmingen, att preussarne ha för afsigt att gå öfver den gren at Seinen som sträcker sig från Chaton till S:t Denis, för att besätta slätten vid Genevrilliers, derigenom sammanslutande blockaden i nordvest, under det de på alla andra sidor ha nödgats utvidga den ursprungliga cerneringskedjan. Det är på grund af denna öfvertygelse man uppfört dessa täta försvarsverk och ådagalägger denna ständiga vaksamhet. Det var öfver den stora slätten vid Genevilliers som det engelska kavalleriet galopperade fram från Argenteuil 1815. Det var genom att undvika positionen vid S:t Denis och Aubervillierslinien som detsamma lyckades komma fram till Paris, under det preussarne, som gjorde en förlängd rörelse, nådde höjderna vid Fontenay, Clamart och Meudon från S:t Germain, Ville TAvray och Versailles.