sättet sör Österrike att vinna Preussens stöd är, att det gör sig af med v. Beust. Denne statsman är Österrikes sista resurs; han representerar det liberala sammanhållningselementet i den mot federation sträfvande staten, och med hans fall skulle Österrike återvända till denna reaktion, som törut vållat det så mycken oiycka och gjort det till en lekboll för dess falska kusiner Ryssland och Preussen. Genom Beusts fall skulle den österrikiska regeringen, blifven reaktionär, komma i delo med sina olika befolkningar och derigenom göras till ett alltför lätt offer för kusinerna. Det är en stor omhvälfning i de europeiska förhållandena, som således stundar, och man måste afsigtligen blunda för den afgrund, som hotar folkfriheten, då man, efter att hafva lofsjungit den tyska politik, som vill frånroffa Frankrike tvenne provinser emot deras befolknings önskan, börjar vefva på positivet för den -milde czaren i Petersburg och hans fredsvanliga politik. Den preussiska politik, som går Rysslands ärenden och genom hvilken detta åter kan hota Europa, borde visserligen icke vara Tysklands; men detta har tjusats af sin Bismarck, vid hvars sirånsånger solket vaggar sig i sömn, för att efter en orolig dröm om strider och triumfer vakna upp till ofrihet och slafvisk bundenhet under den reaktionära furstepolitiken — såframt icke märkliga skiftningar inträffa i Frankrike — skiftningar, på hvilka vi likväl knappast våga hoppas.