en djup skåra 1 den egna 10ktaAtturngens Avi Qld väktares värdighet och anseende. Eller skall tilläfventyrs Versailles anses för tysk jord, derför att det är besatt af tyska trupper? Så långt har äfven den ursinnigaste professors och arkivaries annexationstalang ännu icke vågat sig, och tillochmed i detta fall vore Strasburgerdomens platform, hvarifrån man har den herrligaste utsigt ötver det återvunna rikslandet, mera att rekommendera som sessionssal. De i Metz tillfångatagna marskalkarne och ofriga befälhafvare öfver den franska Rhenarmåen bereda sig till offentliggörandet af er gemensam skrift för sitt rättfärdigande. I Preussens Ostprovinser inbjuder man nu till leverans af vinterpelsar. i Massor af nya trupper sammandragas i Tyskland, för att afgå till Frankrike! Från Italien. Kommendör Guerra har officielt underrättat Roms magistrat om, att konung Victor Emanuel skall i slutet af November hålla sitt högtidliga intåg i den eviga staden, beledsagad af samtliga de k. priusarne och prinsessorna, af ministrarne, af makternas och pressens representanter. D. 8:de d:s på middagen tog general Lamarmora Quirinalet i besittning. Ett inventarium har upprättats öfver de der befintliga konstoch värdesakerna. Bismarcks sista cirkulär. Staatsanzeiger offentliggör nu det förut nämnda cirkuläret af d. 8 Nov. från förbundskansleren grefve Bismarck till nordtyska förbundets sändebund, angående hans samtal med Thiers: När en statsman af hr Thiers betydelse och erfarenhet antagit pariserregeringens fullmakt, kunde man hoppas, att förslag skulle komma att framställas, hvilkas antagande kunde anses möjligt. Thiers förklarade, att Frankrike på neutrala makters önskan vore beredt att inlåta sig på ett stillestånd. Oaktadt de betänkligheter, hvilka stodo i vägen för afslutandet af ett vapenstillestånd, lät konungen uttrycka sin önskan, att göra ett tillmötesgående steg för freden. Förbundskansleren tillägger derefter, att han i följd häraf erbjudit ett vapenstillestånd på grund af den militära status quo med hr Thiers på c:a 25 eller 28 dagar. Han hade föreslagit, att medelst en demarkationslinie bestämma de begge fientliga armåernas positioner, hvilka de innehade dagen för vapenstilleståndets afslutande, att på 4 veckor inställa fientligheterna och under tiden företaga val och konstituerandet af nationaltörsamlingen. På fransk sida skulle en vapenhvila blott ha till följd ett mindre slöseri på ammunition för fästningsartilleriet under vapenstilleståndet. Med afseende på Elsas förklarade förbundskanzleren, att han icke päyrkade någm bestämmelse, som skulle före fredsslutet sätta ifråga de tyska departementens hörande till Frankrike och att vi icke skola ställa någon af de senares innevånare till ansvar, derför att han framställde sig som medlem at den franska nationalförsamlingen. Thiers afböjale detta förslag och förklarade, aw ett vapenstillestånd endast kunde antagas, om detsamma derjemte medgaf en omfattande proviantering at Paris. Grefro Bismarck framkastade derpå frågan om, hvilken eqvivalent hr Thiers hade att derför erbjuda. Thiers förklarade, att han icke kunde erbjuda annat an pariserregeringens beredvillighet att tillstädja nationens representantval. -Konungen var med rätta öfverraskad, fortfor förbundskansleren i sitt cirkulär, öfver så sväfvande militäriska anbud och gäckad i de förväntningar han anknutit vid underhandlingarne med Thiers. Otrolig fordran, att vi skulle uppgifva frukten af tvenne månaders ansträngningar och återkomma till samma punkt som vi innehade före Paris cernering! Detta bevisar ånyo, att man i Paris försöker att vägra nationen valen. På grefve Bismarcks önskan, att man skulle göra ett försök till öfverenskommelse på andra grunder, hade Thiers d. 5:te ett samtal med pariserregeringens medlemmar, för att föreslå ett kortare vapenstillestånd eller valutskrifning utan ett konventionsmessigt afslutande af stillestånd, i hvilket fall gretve Bismarck utlofvade att ge alla fritt tillträde och försäk.a dem om alla de lättnader, som låta sig med den militära säkerheten förena. Denna uppmaning besvarade hr Thiers med den erhållna tillsägelsen att afbryta förhandlingarne. Förbundskansleren tillägger sedermera, att han vid underhandlingarne kommit till den öfvertygelsen, att det från början icke varit de nuvarande maktinnehafvarnes i Frankrike allvar att låta den franska nationens önskan komma till uttryck genom fria val till en representantsförsamling och att det lika litet legat i deras intresse, att bringa ett vapenstillestånd i fullbordan, utan att de framställt vilkor, om hvilkas oantaglighet de måste ha varit öfvertygade, för att icke behöfva gifva de neutrala makter, hvilkas understöd de påräknade, ett afvisande svar. —