spektivet eller rent af en död vigt för att dermed öka det diplomatiska trycket. Riksrådet i Versailles! Representanterna för det tyska folket från Memel till Saarbräck församlade i det franska konungaresidenset, utanför Paris portar! Det första fallet i vårt hus! Monarkien med Guds nåde tager revanche för d. 4 och oade Aug. 1789, Bismarck contra Mirabeau, undersåtspligter contra menniskorätt. Hvilken vändning genom Guds skickelse! De vid hvarje steg uppdykande erinringarne om den herrskare, som uppfann Staten. det är jag!, måtte göra den konungslige herrens sinne godt; han måtte, när han i Ludvig XIV:s galleri uppläser trontalet för sina trogna länders ombud, känna sig så upphöjd som någonsin Polykrates, då han skådade ned från tinnarne af sitt tak. Men derför grinar dock anakronismen fram ur hvarje spegel i den stolta salen, och derför blir icke desto mindre den tyska riksdagens inkallande på fransk jord en alltför grym förödmjukelse för den slagne fienden, han må ha förgått sig aldrig så emot Tyskland, och en djup skåra i den egna författningens och dess väktares värdighet och anseende. Eller skall tilläfventyrs Versailles anses för tysk jord, derför att det är besatt af tyska trupper? Så långt har äfven den ursinnigaste professors och arkivaries annexationstalang ännu icke vågat sig, och tillochmed i detta fall vore Strasburgerdomens platform, hvarifrån man har den herrligaste utsigt ötver det återvunna rikslandet, mera att rekommendera som sessionssal.