ficerare och mer än 200 saknade. Fransmännen finvo omkring 500 döda och sårade. De förlorade omkring 1,300 man i fångar och 32 otficerare. Från Verdun. Om två utfall från Verdun, vid hvilka det lyckades fransmännen att förnagla det tyska belägringsartilleriet, meddelas soljande i en korrespondens af d. d. 29 Okt. derifrån vill National Ztg: I går morse företog besättningen i Verdun före daggryningen tvenne samtidiga uttall mot norr och vester. Det första riktades mot höjderna vid Belleville, hvarest nyligen batterier blifvit uppkastade, samt mot den af tyskt imfanteri besatta byn Belleville. Denna by ligger omkring 800 steg trån fästningen vid foten af en brant sluttning, som är starkt utsatt för den fientliga gevärselden; vår förpostlinie var icke i verksam förbindelse med byn och det lyckades derför fransmännen att osedda omringa uen från alla håll, under det att det nästan var omöjligt för de våra, att understödja infanteriet i Belleville. Fransmännen drogo nytta at dessa fördelar, framträngde till Bellevilles höjder, fördrefvo de få dervarande tförposterna ooh angrepo samtidigt Belleville fran tre hall med en öfverlägsen styrka, så att ett komp. at 5:te rhenska int. reg. N:o 65 skyndsamt måste draga sig tillbaka och först kunde hålla stand utanför staden för att uppehålla den förföljande fienden. Vid denna strid törlorade kompaniet 1 döda och sårade 52 man och och 1 officer. Fransmännen drogo sig tillbaka från höjderna, då infanteriet ryckte emot dem och vårt artilleri aflossade några salvor. Fienden fann icke här det artilleri och det batterimateriel, som han sökt ödelägga, och måste derföre nöja sig med att förnagla en demonterad kanon. Fransmännen voro äfven lyckliga vid utfallet mot de vester om staden liggande batterierna, ty der sunno de artilleripjeserna och förnaglade dem. I striden mot det derstades uppställda infanteriet ledo fransmännen icke obetydliga förluster; dock voro vara förluster tyvärr icke mindre. Från Tours. Times korrespondent i Tours skrifver under d. 30 Oktober bl. a. följande: Denna Söndag är en sorgens dag i Tours. Ehuru regeringen ej ännu haft mod att offentliggöra de daliga nyheter, om hvilka den haft kännedom sedan d. 27 d:s, finnas nu få personer här som hysa något tvifvel om marskalk Bazaines kapitulation. Då den förfärliga olyckan framställes för allmänheten i tryck, såsom det kommer att ske denna afton, skall den sannolikt göra ett starkare intryck, och åtskilliga manifestationer af patriotisk harm torde komma att ega rum. Regeringen är högst förbittrad; ni har sett det häftiga utlatandet mot upphofsmannen till brottet i hr Gambettas cirkulär. Om marskalk Bazaine anlände till Tours i dag, är det högst sannolikt att han skulle bli skjuten genast, utan både formell undersökning och prest. Detta skulle vara mycket orättvist, innan de omständigheter som ledt till kapitulationen blitvit undersökta och den anklagelse för förräderi som slungats mot honom blifvit bevisad. Hvad man här säger är, att med en arme af 150,000 man, eller tillochmed 100,000 man, ingen general är berättigad att gifva sig, och att han borde ha slagit sig väg genom belägringsarmeen — ha gjort en trouege, som fransmännen kalla det, och räduat åtminstone en del at sin styrka. Detta låter antagligt, men det är fullkomligt möjligt, att han gjorde det enda som återstod honom att göra, och att uppoftringen af halfva armeen i en förtviflad strid maste ha efterföljts af tilltangatagandet af den återstaende hälften, som utan tvitvel skulle nödgats Hy i oordning och förföljas af en öfverlägsen styrka segerrika preussare. Under en lång tid hade armåen letvat på hästkött och fodret var knappt. Löjtnant Woytkiewicz, Bazaines stabsofficer, som nu betinner sig i Tours, säger att af 15.000 hästar endast omkring 3000 återstodo, och att dessa voro svaga och uthungrade, otjenliga bäde till föda och arbete. Det är sannolikt att Bazaine ej hade hästar till sitt taltartilleri, för att ej tala om kavalleriet, och således skulle ha nödgats leverera en batalj utan dessa två vigtiga vapen. Striden skulle ha varit alltför ojemn och endast ha haft fullkomlig tillintetgörelse ull resultat. Det är lätt för civila personer, som sitta i lugn och ro omkring ett bord i Tours, att för oförmåga eller feghet beskylla en general, som ej torde ha kunnat rättfärdigas af ringaste utsigt till framgång, om han handlat på annat sätt än han gjorde. Oaktadt alla berättelser om motsatsen, har det under hela belägringen ej en enda gång varit möjligt att få bref till Metz, ej heller derifrån, förrän hr Woytkiewicz lyckades att slippa igenom de preussiska linierna. Efter att med framgång ha gäckat några skiltvakters och förposters uppmärksamhet, blet han gripen och togs till det preussiska högqvarteret. Under det han fördes dit hade han tillfalle att se hvilken noggrann vakt hölls öfver den dömda staden och armåen inom dess murar samt huru omöjligt det var att komma igenom utan att upptäckas. I högqvarteret tycks han ha blifvit väl behandlad — i kraft af hvilken talisman är ej upptäckt, och ännu mindre äro vi underrättade om huru det kom sig, att han tilläts fortsätta sin resa, som slutligen forde honom till Tours. Det är ett nytt kapitel att lägga till de hemligheter om Metz, hvilka tiden utan tvifvel skall uppdaga och kommande historieskrifvare finna ett nöje i att berätta. Då han kommit in på franskt område, ställde en sub-prefekt ett särskildt tåg till hans förfogande vid framvisandet af hans pass. Innan han kunde framvisa detta dokument, måste en urmakare efterskickas, hvilken tog isär en del af verket i hans ur och framdrog ett miniatyr-papper, som det befunnits möjligt att dölja der utan att uret stannade. Hans depescher voro i en liten kula instickade ij hans tjocka yllestrumpa och fullkomligt omärklig äfven vid nära granskning. Jag tror att jag förut nämnt tt fyra officerare voro utskickade från Metz, alla medförande ssamma depesch. Hr Woytkiewicz är den ende som lyckades komma igenom — åtminstone har ingenting hörts om de an dra, som voro franska officerare, uppfostrade i polytekniska skolan eller i St. Cyr och alla talande tyska väl. Den framgångsrike budbäraren är en pupill af stabskollegiet i St. Petersburg och skickades af Leboeuf. då han var krigsminister, till general Bourbaki, att jena honom som tolk. Han hade ett samtal med Thiers innan afreean till Paris. Belfort. Alldenstund Belfort nu kommer att spela en vigtig roll i krigshändelserna, intöra vi följande skildring af platsen: B. 1O0I. 2