den dagliga rationen redan nedsatts till 300 grammer (ej fullt 3 skålp.) dåligt bröd. Till denna mörka tafla kan ytterligare läggas, att mer än 20,000 sjuka eller sårade voro nära att sakna medikamenter och att det i nära fjorton dagar nedströmmande regnet öfversvämmat fålten och icke tillät manskapet att hvila ut sig, ty det hade ej något annat ställe att söka tillflykt i, än sina små tält. Frankrike har hela tiden förts bakom ljuset i afseende på vår ställning i Metz, hvilket städse varit kritisk. Hvartör har detta skett? Jag vet det ej, men sanningen skall nog till sist komma i dagen. Hvad oss angår, äro vi fullt medvetna om att ha gjort vår pligt som soldater och såsom patrioter. Mottag o. s, Vv. Cassel d. 2 Nov. Bazaine. Bazaines anmärkning, att han aldrig mottagit nägot meddelande från provisoriska regeringen, förklarar ull fullo den omständigheten, att han måste handla på egen hand under belägringen och äfven nödgades sjelf underhandla med det preussiska högqvarteret. Man anser Gambettas afgång snar och oundviklig, såframt icke alla otficerare skola utträda ur armeen, hvilken dock benöfver dem så väl. Om Tniers resa till Pares läses i ett bref från Versailles till LIudep. belge at d. 30 Okt. foljande: Thiers anlände hit i morse, åtföljd af tvenne sekreterare och under eskort at grefve Preising. Den franske statsmannen hade icke för afsigt att taga vägen ötver Versailles, men då Bismarcks kategoriskt nekade till att lemna en annan vag öppen tor honom, mäste han uppgifva sitt beslut. Thiers talade alltså med Bismarck i morse. Man har naturligtvis ingenting hört om, hvad som yttrades under denna sammankomst. Thiers lemnade förbundskanslerens boning kl. 12 på middagen och återvände till Ildter des Reservoirs-, der han tagit in. En halt timme derefter, då han stod i begrepp att resa, mötte han hertigen af Sachsen Coburg, som vänligt tryckte hans haud. -IIvad, känner ni mig icke merartrågade hertigen. Jo, det gör jag visst, genmalte Thiers, -men under hvilka fortarliga torhallanden har jag icke den äran att återse eders hoghet!Thiers hade tärar i ögonen. Han underrättade hertigen om, att han skulle komma tillbaka från Paris senast den 1 Nov. Uuder eskort at eu preussisk stabsotticer tordes derpå Thiers till forpostlinien. Här måste han vänta i halsannan timme på grund af de formaliteter, som skulle ordnas med de irauska förposterna. Han gick ur vagnen jemte sina båda sekreterare, af hvilka den ene är hr Paul de Rimusat, son till ministern under Ludvig Filip. och medan ban väntade, samtalade han med de preussiska officerare, som betunno sig här. Ilan sade Moltke vara århundradets förste strategiker. Han kände redan till Metz kapitulering; han tog marskalk hazaine starkt i försvar och förklarade, att denne general var en den hederligaste karakter. Tniers betecknade kejsaren såsom upphofsmannen till kriget, men i änuu högre grad kejsarinnan(?). Han uttalade den förhoppning, att sedan Tyskland nu intor hela verldens ögon visat sin olverlägsna makt, skulle det vilja vinna Frankrike tor sig genom ett hogsinnadt handlingssätt. i det att det atstod från sin fordran at land, som det, efter hvad kriget un visat, alls icke behötver, for att forsvara sig mot ett iranskt angrepp. Da Thiers tog afsked at de preussiska ofsicerarne, vände ban sig om mot Paris, hvars stolta byggnader utbredde sig sor hans blick, och vid denna syn utbrast ban i en häftig gråt. -Aldrig. mina helrar-, sade han, har jag tull er sådan rrad som i detta ogonblick kännt, huru hög: jag älskar denna olyckliga stad. Huru sorgligt ar det icke att skola återse den på detta satt-. Derpå lugnade har sig åter och gick med tasta steg framat på den vag. som torde ull de transka törposterna.