M. Nordstrom tor 2650 rar. Från Utlandet. Förhoppningarne om ett vapenstillestånd, som skulle möjliggöra konstituerande församlingens inkallande i Frankrike och dermed afslutandet af en fred, ha gäckats. Undorhandlingarne ha gått sönder. Grefve Bismarck har velat begagna tiden, medan grefve Moltke utförde anordningarne för en beskjutning af Paris, till att spela inför verlden rollen af den medgörlige och kasta på den franska regeriogen skulden för det stundande bombardementet. Lyckligtvis låter man numera icke lura sig af dylikt. Underhaudlingarne strandade deremot, att man i tyska högqvarteret icke ville tillåta Paris att proviantera under stilleståndet, ej ens dess sitt dagliga behof, under det att den tyska armen deremot skulle ha hela Frankrike öppet för sina fourageringar. Med denna fintlighet, som utmärker den bismarckska diplomatien, föregaf den preussiske statsmannen, att eftersom den provisoriska regeringen sjelf upplyst allmänheten om, att Paris hade färskt kött till den 15 December, så kunde hufvudstadens proviantering ju icke vara något skäl för franska regeringen att afslå anbudet om stillestånd vill d. 28 November, på basis af militärisk statu quo. Möjligen har den provisoriska regeringen öfverdritvit i sin uppgift, och i så fall gisslar Bismarck henne blodigt; men äfven om hon talat sanning, så är dock det preussiska vilkoret förtärande hårdt. Det skulle minska Paris försvarskraft i en högst vigtig grad, derigenom att dess befolkning skulle nödgas att se förråderna med hvarje dag aftaga, och detta i den grad, att konsti tuerande törsamlingen måste fästa afseende vid pariserbefolkningens olyckliga ställning vid sina öfverläggningar. Den preussiska politiken fullföljer sitt mål: eröfringen, och den skyr icke att med en hjertlöshet, som måste väcka känslor af bäfvan för den framtida politiska ställning i Europa, der Preussens kalla och hårda politik skall spela första stämman, bestämma sig för att förstöra den europeiska civilisationens centrum. Den franska regeringens ombud, Thiers, fordrade under de 5 dagar ihållande underhandlingarne, att Paris skulle få proviantera, medan stilleståndet varade. Å tysk sida förklarade man detta vara miliräriskt oantagligt, hvarför Thiers fick befallning i Söndags d. 6 d:s att afbryta underhandlingarne. Hr Bismarck, som förut endast velat gå in på, att Elsas och Lothringen under vissa vilkor skulle så deltaga genom representanter i församlingen, lät dagen derefter, d. 7 d:s, föreslå, att franska regeringen skulle få fritt sammankalla församlingen till Paris eller Tours, och att de tyska armeerna skulle ötverallt, således äfven i Elsas och Lothringen, akta valfriheten. Men vid hutvudfrägan, om Paris proviantering, var han oböjlig. Thiers hade derpå et. samtal vid franska förpostlinien med Favre och Trochu, hvars resultat var, att underhandlingarne skulle förbli afbrutna. Bombarderingen af Paris skall således börjas otörtötvadt. Preussen har gåckat de neutrala makternas framställningar. Skola dessa nu med orientalisk liknojuhet låta ridåen för skräckdramat rulla upp? Eller skola de veta att gifva kiaft åt sina ord genom ett mera energiskt uppträdande? Den trågan står emellertid nu åter på dagordningen: Skall Paris kunna försvara sig eller icke? Hurudan skall utgången af den dystra kampen utanför dess murar blifva? Från Paris skritves tll -Times under d. 19 Oktober: bet pästäs af fullt kompetenta domare, att Preussarne skulle kunnat tränga in i Paris, enuru möjligen med stora uppoffringar, då de först aulände derutanför. Men äfven om detta är sannt, är det dock ringa jemförelse mellan Paris i dag och Paris för några veckor se jan. Dess svaga punkter ha ifrigt förstärkts, dess försvarsarmåö har genom ständiga ötningar blifvit någorlunda god, dess arulleri, fastän ännu bristtalligt, har tillökats. Det är temligen visst nu, att preussarne icke kunde storma det, äfven om de ville, och om blott bälften är sannt af hvad man berättar angående fästenas noggranna och snabba eld, så skola de icke ens kunna bombardera det. Preussarnes officiela tidning, Staatsanreiger, säger: Efter kapituleringen af Metz har ställningen i Paris och provinsen ställt sig vida ogynnsammare än förut. Alla förberedelser till angrepp skola numera under den sex veckor ihållande cerneringen hafva skridit så långt framåt, att det för desammas pädörjande ännu fordras blott konungens betallning. Till Neue freie Presse skrifver en Z. MÄilholm alalf AHAAÄ. KA