FJ Q—n——h 2 2 ST vare sig ullhörande den ena eller andra nationen, och måhända hade dylika klagomäl atven höjts mot transmännen, i händelse de gjort en invasion i Tyskland. Men då tyskarne vid alla tillfällen lofprisa sina soldaters civilisation och -hoga humanitet må sådana fakta oli allmänt kända, som bevisa att de genom sitt uppförande ej göra sig förtjenta at något berom i berörde atseende. Vi meddela derföre här nedan ett par bret, det ena dateradt Marly, nära Versailles, d. 8 Okt., frän en engelsk läkare mr Gcorge D. P. Tuomas och som synes ega alla spar at trovärdighet. Bretvet lyder: Jag skulle vilja säga några ord rörande de tyska truppernas uppförande i Frankrike, ty jag har hatt goda tillfällen att på nära håll se hvad som försiggått. Jag har rest på hastryggen från Chalons hit och helt nyss tulibordat en resa rundtomkring Paris, dervid jag passerat geuom en stor mängu stäuer och byar, som varit besatta af de tyska trupperna; Jag har desslikes varit vid Sedan, Vouziers, Nancy, Void, Bar-le-Duc, Vitry och 8:t MenchouldnJag skall helt enkelt säga er hvad jag sett. Jag lemnade Chålons med en internationel ambulans och anlände på tredje aftonen till staden Tournon, omkriug tretio kilometres trån Paris. Gatorna voro i det mest osnygga tillstånd. I många at husen och butikerna haue inbrott skett, och hvau som fanns der hade blitvit kringkastadt på gatorna och på golfven. Jag inträdde i ett hus, der jag skulle hvila öfver natten; i köket var allt i ooruning, kökskärlen voro utkastade och lågo kringspridda i trädgården, sönderslagna porslinssaker och glas lågo ötverallt; i andra våningen voro rummen beströdda med halm, spegeln ötver kaminen var sönderslagen, hvarje skåp uppbrutet och hvad som förvarats der kringkastadt på goltvet; alla lådor hade blitvit uppbrutna eller sonderslagna, och i ett ar rummen hade en mycket vacker ufeservis blifvit törstörd, marmorskifvan hade blifvit bruten från kaminen, elugafflarne voro hopböjda. Huset tillhörde en veterinärläkare, och han berättade mig att de tyska soldaterna förstört allt som fanns at värde i detsamma och att han nu lemnat det åt sitt öde. Täcken och lakan hade blifvit borttörda. Han hade ett stort stall, men alla hans bästar hade blitvit stulna; i få ord; han var en ruinerad man. Då vi passeraue genom staden på morgonen, såg den ännu värre ut än föregående dag, och jag kunde se in i de uppbrutna butikerna huru deras innehåll blitvit förstördt eller kringkastadt. Vi stannade för att trukostera vid ett landtställe vid vägen, och vi sågo egaren ligga och grätva upp potatis till sin miduag. Allt som han egde var bortstulet — hans hö, hans halm, hans boskap, hans hästar och åkuon, och alla hans födoämnen; hans hus var genomsnokadt af soldaterna och hans källare uppbruten. Men ju längre vi kommo, dess värre blet det. I byn Boissy St. Leger hade de flesta af innevånarne flyktat. Denna plats var fullkomligt plundrad, liksom ätven förhållandet var med staden Villencuve St. George, ej långt derifran. Den vilda odelaggelsen står ej att beskritva. Soldaterna tyckas finna ett vildt nöje i att törstöra allt, som de ej kunna bortföra eller draga nytta af. Hästarne voro förda in i kafcerna, och borden, stolarne, köksredskapen och sänsarne utburna på fältet för de soldater som voro lägrade der. Alla lifstörnödenheter och trädgårdarnes produkter äro tagna. Jag gick in i ett mycket snyggt bus ungefar femtio kilometres från Boissy, på vägen till Versailles. Det fanns i hela huset ej ett enda töremål som var helt, utom pianot som var oskadadt. IIvarje skåp, byrå och låda hade blifvit uppbrutna och innehållet hopadt huller om buller. i sängkammaren var garderobens innehåll kringkastadt, kläderna, som tillhörde husets familj, lågo spridda ötverallt. Åtven barnens leksaker voro förstörda, kaminprydnaderna och speglarne hade fått dela samma öue. I slottet Gros Bois, furstens af Wagram resideus, såg Jag en officer draga bort en af vagnarne och några seldon, ehuru han blifvit väl förplagad af förvaltaren som hade qvarlemnats för att se till huset. Alla hästarne hade blifvit tagna, likasom fåren och andra djur. djur. Vi stannade under några timmar vid en stor landtegendom med distillerverk på norra sidan om Paris. Den var i ett beklagligt skick. Allt som kunde göras för att förstöra platsen hade blifvit gjordt, utom att bränna den. Från boningshuset till distillerverket var allt bokstatligen krossadt och förstördt; i distillerverket var maskineriet sönderbrutet, hjulen och piporna hade gjorts obrukbara, och stäfverna på tunnorna inslagits. Då vi skulle lemna platsen kommo sex soidater med hackor och yxor för att bryta sig ner i kallrarne, och de börJade sina operationer i ett af stallen. Jag tror mig ha sagt tillräckligt om förstörandet af egendom och den plundring hvartill de tyska soldaterna gjort sig skyldiga. Jag vill säga ett par ord om Åväld å person. Jag har sett en preussisk soldat slå en bonde dertöre att han ej körde sin kärra fort nog. Jag har sett en bonde köra sin häst och kärra och två soldater hoppa upp i kärran samt hälla en pistol mot körarens hufvud för att tvinga honom att köra dem i motsatt riktning. Jag såg en tysk underotfticer slå en fransman med stalfästet af svardet, emedan fransmannen gjorde invanningar då man ville tvinga honom lemna ifran sig sitt svinkreatur, och jag har sett en fransk familj bli tvingad att sofva i ett uthus, emedan hvarje rum i deras hus var upptaget at soldater. Alla sådana saker ha egt rum i byarne, hvarest de flesta af folket ärv okunniga och fattiga, och hvarest det kanhanda ej tiunes några otficerare. På sådana ställen som Versailles och St. Germain, hvarest gardesregementen och officerare äro stationerade, har betolkningen ingenting sådant att beklaga sig ötver, alldenstund regvisitionerna göras på ett mera stadadt satt genom mairen. Hvad forolampningar mot qvinnor betraffar, så vill jag nämna att jag ej sett någonting i den vägen, ehuru jag hört att dylika blitvit begångna; men jag skänker ej törtroende till dylika slags berättelser, om de ej bekrättas af trovärdiga vittnen. Jag har nu endast sagt er hvad jag sett — och hvau j jag; hvilken annan som helst kan för öfrigt se detsamma om han behagar besöka de ställen jag omnämnt. Jag är medlem af the British National Association tior Reliet to the Sick and Wounded och har haft många sårade och sjuka soldater, både preussare och fransmän, under min behandling, och jag hyser på intet sätt nägra fördomar mot någondera parten. Mitt vittnesmål kan bekräftas af mr Adams af Putney, en engelsk gentleman som åttöljde ambulansen från Chålons. Det andra brefvet är skrifvet af en innevånare i en liten stad i departementet Seineet-U se och lyder sålunda: Jag begagnar mig af det tillfälle jag har att underrätta er, att vi fortfarande lefva, men ni skulle se huru utmattade och aftynade vi äro. Vi tå ej mat hvarje dag. Det finues ej mer några slagtare här; alla butiker äro upptagna af prussare hvilkas fångar vi aro. Man kan ej gå till en närliggande by utan ett pass från generalen, som otta vägrar det. Inga kor finnas mera, följaktligen ingen mjölk och intet smör; fälten äro alla härjade. I hus som ötifvits af sina innevånare är förstörelsen fullstän