obetydlig stat blef en mäktig monarki, hade det icke en eröfring att tacka derför? Men med de två arhundraden, hvilka gynnat denna ofantliga omgestaltning, har äfven en djuptingripande ändring at högre beskaffenhet blifvit verkställd, än den etter hvars lagar landstyckningar hittills försiggingo. Menniskorätten har trån filosofiens abstrakta regioner stigit ned i verkligheten. Den traktar mer och mer efter att taga verlden i besittning, Preussen deremot trampar den under fötterna, då det hotar att rycka från oss två provinser, oaktadt det vet, att befolkningen energiskt stöter tillbaka dess herravälde. I detta afseende bevisar intet bättre dess doktrin, än förbundskanslerens egna ord: Strasbourg är nyckeln till vårt hus. På samma sätt som en egare af osjäliga ting, använder Preussen egendomsrätten på menskliga varelser, hvilkas moraliska frihet och personliga värde det på denna väg undertrycker. Just aktningen för denna frihet, tör detta personlighetens värde, förbjuder Frankrike att bevilja det man fordrar af det. Det kan kutsas af våldew missbruk, men aldrig af eget beslut gå in på förnedring. Jag har gjort orätt, att icke tydligt nog ha uttalat mig öfver denna punkt, då jag sade, hvilket jag äfven nu påyrkar, att vi icke utan skam kunna aftråda Elsas och Lothringen. Jag har härmed icke velat beteckna det den besegrade pålagda tvansg. utan svagheten hos en medbrottsling, hvilken skulle vilja räcka förtryckaren handen och rädda sig sjeli. genom a:t begå en ärelös handling. Grefve v. Bismarck skall icke finna en enda fransman, som, detta namn värdig, tänker och handlar annorlunda än jag. På samma grund kan jag äfven icke erkänna. att ett förslag till vapenstillestånd skulle blitvit osgjordt, hvilket vid en allvarlig betraktelse at saken kunnat anses för oss antagligt. Jag önskade lifligt, att ett hederligt medel erbjöds oss för inställande ai sientligheterna och inkallandet af en nationalförsamling. Men, jag åkallar alla opartiska män till domare, kunde regeringen ingå på den föreslagna kompromissen? Vapenstilleständet skulle endast ha varit ett hån, om det icke möjliggjort fria val. Men nu meugaf man ett vapenstillestånd, med en enektiv varaktighet af 48 timmar. Under aterstoden af en två eller tre veckors tid förbehöll sig Preussen fientligheternas fortsättning, på så sätt, att församlingen skulle förbandla om krig eller fred under striden, som skulle afgöra Paris öde. Det uteslöt vidare lifsmedelstillförsel och dömde oss till att förtära våra förråd, under det att belägringshären i öfverflöd lefde at våra provinsers utplundrande. Slutligen skulle Elsas och Lothringen icke välja nagon deputerad på den i sanning oerhörda grund, att uet skulle beslutas ötver dessa länders eget öde; i det att Preussen icke tillät dessa begge provinse. denna rättighet, fordrade det af oss, att vi skull hålla i fästet af det svärd, hvarmed det sjeltt amnade hugga till! Dessa äro de vilkor, hvilka förbundskansleren icke tvekar att beteckna som ganska förmåänliga?, i det han till och med anklagar oss, att vi icke vilja gripa tillfället att inkalla en nationalförsamling och dermed bevisa benägenheten att befria oss från de svårigheter, hvilka stå i vägen för ett fredsslut i enlighet med folkrättens och franska folkets allmänna opinion. Nå väl, vi påtaga oss för vårt land och för historien ansvaret för vår vägran. Att icke motsätta oss Preussens tordringar, hade i våra ögon varit ett förräderi. Jag vet icke hvilket öde försynen bestämt för oss; men hvad jag djupt känner är, au om jag hade att välja mellan Frankrikes nuvaranue ställning och Preussens, jag valde den förstnämnda. Våra lidanden, våra faror och våra uppoffringar ärv mig kärare, än vår fiendes oböjhga och omenskliga äregirighet. Jag hyser ett fast förtroende till, att Frankrike skall gå segerrikt ur striden. Blir det besegradt, sa blir det i sin olycka ännu så upphöjdt, att det for hela verlden blir ett föremål för beundran och medlidande. Häruti ligger dess verkliga styrka, häri skall kanske dess hämnd ligga. De europeiska kabinett, hvilka ha inskränkt sig till ofruktbara betyganden af hjertligt deltagande, skall erkänna detta en dag; men det skall blitva för sent. I stället för att praktiskt sätta i verket den lära om att förmedlande ingripa, hvilken billighet och deras egen fördel råda till, tillåta de genom sin overksamhet fortsättningen at en barbarisk kamp, som är en olycka för alla och en nesa för civilisationen. Och hvem vet! historien lär oss, att menniskoslägtets pånyttfödelse, i kraft af en hemlighetsful! lag, är fast förbunden med outsägliga lidanden. Frankrike behöfde kanske en djup pröfning, ur denna skall det omgestaltadt framgå, och desto lifligare skall glansen af dess snille stråla, ju fastare detta hållit Frankrike upprätt och bevarat landet från att göra sig skyldigt till svaghet inför en mäktig och oförsonlig fiende. Om ni, min herre, vore i tillfälle att ur dessa betraktelser hemta ingifvelser för edru förhandlingar med representanten för den regering. vid hvilken ni är ackrediterad, skall ödet hatva fällt sitt utslag. När jag ser denna stora pariserbefolkning, belägrad sedan en månad, så beslutsam, så lugn, så enig, väntar jag af hjertat och förtroendefull befrielsens timma. Emottag etc. Jules Favre. Utanför Paris. (Från Times korrespondent) Versailles d. 17 Okt.