——— O0— —— Statsrevisorerna hafva afslutat sitt arbete och redan lemnat hufvudstaden. Antydningsvis har allmänheten redan sått kunskap derom, att revisorerna sökt gifva åt sin verksamhet en högre riktning. Om det lyckats dem — såsom blifvit uppgifvet — att klart ådagalägga och redogöra för anledningarne till oredan i sjöförvaltningens räkenskaper, så ha de uträttat ett stort verk. Men jag har hört sägas att finansministern gått ett steg längre, derigenom att han företagit sig det åndå mödosammare arbetet att utreda sjöförvaltningens invecklade finanser. Statsrevisorerna sägas äfven hatva framhållit huru den ofta ifrågasatta indragningen at kommerskollegiet skall kunna åstadkommas. Denna åtgärd från revisorernas sida hör till det mera ovanliga, då de enligt grundlagarne allenast skola granska statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning!. Om de nu icke haft något att anmärka mot kommerskollegiets Åförvaltning, så torde det bli svårt att finna huru i en revisionsberättelse fråga kan uppstå om kollegiets indragning. Det vill säledes synas som skulle revisorerna i detta fall hafva öfverskridit sin befogenhet; men åtgärden vittnar dock om en högre lifaktighet, och anses det nyttigt att indraga kommerskollegiet, så bör ju ett kraftigt stöd för åtgärden ligga deri, att den at statsrevisorerna förordats. En annan fråga är dock huruvida någon finansiel fördel uppstår deraf att detta kollegiets göromål fördelas på andra embetsverk, hvilka naturligtvis måste förses med ökad personal, som väl icke kan förmås att arbeta för äran blott. Enklaste åtgärden vore väl om de bestyr som kommerskollegiet innehar kunde afskaffas; men derom hör man icke talas, af det enkla skäl att de äro nödvändiga. En till följd af sina biomständigheter kuriös fråga hafva statsrevisorerna haft till behandling. Då förslag väcktes att bygga Dalslands kanal, bildades för detta företag ett bolag, i hvilket en mängd personer i orten för måddes ingå, deribland många voro i den ställning, att de icke egentligen hade råd göra någon kontant uppoffring, knappast den som aktieteckningen skulle medföra. Oberäknadt hvad bolaget kontant tillsköt, lemnade rikets ständer såsom anslag utan återbetalningsskyldighet 200,000 rdr och såsom lån 800,000 rdr, å hvilka i ränta och amortering 5 9, årligen skulle erläggas. Att en så betydlig skuldsumma skulle blifva för bolaget en svår börda, reflekterades icke till, och icke ens derpå, att flera år skulle förflyta, innan af trafikinkomsterna kunde erhållas de 40,000 rdr, som årligen erfordras för ränteoch kapitalinbetalningen till riksgäldskontoret. Då bo lagets styrelse icke å stadgad tid kunde verkställa liqviden, blef det nödvändigt för riksgäldskontoret att aflåta en påminnelseskrifvelse, hvilken afsändes med posten till Wenersborg och ställdes till styrelsens ordförande, landshöfdingen grefve Sparre. Då något svar ej afhördes, gjordes en ny påminnelse; men derpå ankom den öfverraskande underrättelsen att hr grefven icke mottagit den förstberörda skrifvelsen. I afseende på den hade dock den särskilda försigtighetsåtgärden vidtagits, att den blifvit afsänd under rekommendation. Undersökning om brefvets befordrande blef således nödvändig, och i Wenersborg upplystes att en vaktmästare å rätt dag uttagit tvenne rekommenderade bret, hvilka han påstod sig hafva till grefve Sparre aflemnat och ansåg den erhållna qvittenspåskriften hafva gällt för begge. Det upplystes vidare, att det ena brefvet som innehållit penningar hade af grefve Sparre mottagits Då egentligen ingen skada skett genom det andra brefvets försvinnande, så fick dervid bero; men emellertid greps vaktmästaren så af förtviflan, enär han ansåg sig vara miss tänkt för oredlighet, att han under mycket sorgliga omständigheter afled. Omständigheterna med den underlåtna liqviden och åtgärderna för densammas införskaffande måste i riksgäldskontorets protokoller intagas, och derigenom har saken kommit till statsreviso rernas kunskap. Myntkomitns betänkande — eller för att begagna den officiella rubriken: betänkande angående Sveriges öfvergång till ett nytt myntsystem med guld såsom värdemätare — iu nu utkommet. Detta arbete skall utan tvifvel ådraga sig stor uppmärksamhet. Komitån tillsattes af f. finansministern frih. af Ugglas och han lyckades i densamma inkalla män fullt hemma med och lifligt intresserade för frågan, men tillika så eniga om huru den borde lösas, att några väsendtliga meningsskiljaktigheter icke uppstått. I statistiskt afseende lärer be