och Börsen sjelf har icke heller visat sig angelägen att blifva representerad. Om hufvudstadens publicister voro eller kunde blifva eniga för en vecka eller så vid pass, så skulle de ganska lätt kunna kreera en representant som gjorde dem heder och som genom sin redbara och sjelfständiga karakter, sina stora kunskaper och sin erfarenhet på det politiska området skulle blifva ett förträffligt folkombud — jag menar litteratören A. L. Björck, f. d. utgifvare at Posttidningen. Uppställdes han som kandidat, så skulle han utan tvitvel blifva vald, ty han åtnjuter stort och välförtjent anseende. Han har en gång tillförene varit påtänkt till riksdagsman i borgareståndet; men han undanbad sig förtroendet då, på den giltiga grund, att han innehade en befattning som han af ekonomiska skäl icke kunde lemna. Nu är detta hinder ej längre i vägen. Han har ingen giltig ursäkt att nu förebära; det skulle blott behöfvas att han af hufvudstadstidningarne blef uppställd som kandidat; men det kommer icke att ske, ty dertill skulle fordras enig samverkan och enig åtrå att gitva lyftning åt en korporation, som i andra länders lagstiftande kamrar är representerad. — Jag tror att hufvudstadstidningarne snarare förorda häradshöfd. Richard Carlns val, och jag tror att han blir vald, emedan ingen mera känd kandidat lärer blifva uppställd. Hr Carlen har såsom stadstullmäktig gjort ett godt intryck och eger grundliga juridiska studier; den svåraste motståndaren — icke medtäflaren — torde blifva hans egen bror, den orubblige, men lika oskadlige republikanen Johan Gabriel Carln, hvilken redan för ett år sedan vid valförrättningarne i hufvudstaden förklarade att hr R. Carla icke borde väljas emedan han var byråkrat. Men Johan Gabriel Carlns omdöme betyder föga. Inrikes-händelseebristen har varit så stor, att man nödgades tillgripa kapten Folke Palanders afskedstagande ur krigstjensten för ait deraf sormera en politisk förföljelse. Ewedan han såsom sekond utkommenderats på ångkorvetten Balder, så låg deri — antyddes det — en atsigt att förhindra hans återinträde i Andra kammaren den 15 Januari. Man gaf sig icke tid besinna, att ingen kommendering till lands eller sjös kan hindra en vald folkrepresentant att parera vid riksdagen. Man ignorerade äfven att Balders-expeditionen skulle sluta vid början af December månad, och att kommenderingen tillföll hr Palander derföre att han stod i tur att erhålla den. Ått hr Palander tog afsked i stället för att afsäga sig kommenderingen, bevisar endast att han är ekonomiskt oberoende. Att han lemnat krigstjensten lägger dock intet hinder i vägen tör hans offentliga verksamhet. Grefve v. Platen tog äfven tidigt afsked, men ban blef ändå icke en utan två gånger sjöminister. — Troligen behöfver jag icke säga, att kapten Palander sjelf icke haft den ringaste andel i hela skepparehistorien om den i tidningarne uppgifna orsaken till hans afskedstagande; förmodligen var det någon s. k. vänsom ville göra honom till en celeber man, alldeles som förhållandet varit med kapten Mankell, hvilken af sina vänner kreerats till martyr, nu senast derföre att han icke längre erhållit permission för att vistas den tjensttria tiden i hufvudstaden. Att äfven han någon gång, utom mötestiden, får vistas mom det regementes stånd, hvilket han tillhör och med hvars förhållanden äfven han bör göra sig hemmastadd, synes vara både rätt och tillbörligt; och törvisningen till — Wermland är väl icke i något hänseende svår. Om nu hr Mankell bosätter sig i Karlstad, så är det ju icke omöjligt att han 1873 kan bli vald till den stadens riksdagsman efter biskop Sundberg, och den utmärkelsen är ej att försmå. Presidenten Tauvon har nu, sannolikt för sista gången, ingifvit sin afskedsansökan, och vill på fullt allvar lemna sin plats i statskontoret. Förra gången hr Tauvon ingaf sin asskedsansökan — samtidigt med ministerkrisens utbrott i sistförlidne April månad — ansågs såsom afgjordt, åtminstone såsom aftaladt, att frih. at Ugglas skulle i ledigheten efter hr Tauvon blifva statskontorets president. Men emellertid hade sådana omständigheter inträffat, att frih. af Ugglas icke längre aspirerade platsen, och då förmåddes hr Tauvon att återtaga sin asskedsansökan, enär någon lämplig efter.rädare icke i hastigheten kunde finnas. Om sedermera en reconciliation åstadkommits, eller om någon annan än frih. at Ugglas nu kommit till ifrågavarande embete i åtanka, skall snart visa sig, ty platsen är en af dem som anses icke länge böra