På Krim stred Frankrike med tvenne fria nationer för Turkiets oberoende. För att befria en vänskaplig nation, öfverskredo vi år 1859 Alperna Sjelfva det militäriska äfventyret, så kraftigt och rättvist tadladt och bekämpadt af det liberala partiet, kan endast förklaras genom, det är sant, chimeriska teorier, hvilka dock uteslöto hvarje tanke på eröfring. Hvad gemenskap finnes det mellan dessa principer, hvilka sedan mer än ett halft sekel följts under fyra olika styrelseformer, och den politik af Jern och blod, som sedan 1864 lössläppts öfver Europa ? Hvilken handling eller hvilket ord af Frankrike kan göra det ansvarigt för densamma? Hvem har plundrat Danmark, hvem har öppet tvungit Österrike till krig? Hvem har mea våld införlifvat Hannover, Hessen, Frankfurt cte, väckt alla slumrade lidelser och så djupt skakat Europa? Frankrike intervenerade i dessa kriser endast för att påskynda och befästa freden. Man talar om den franska nationens krigiska ifver och om den småaktiga afundsjuka, som preussarnes segrar skulle framkallat hos densamma. Men dagen efter Sadowa, vid tiden för det uppretande mellanspelet i Luxembourg, uttalade sig den allmänna meningen i Frankrike öppet emot kriget, och de tyska publicisterna måste sjelfva erkänna det: moderationen var på vår sida. När slutligen kriget utbröt i sistlidna Juli månad, hvem kunde då förneka, att icke Preussen sedan fyra år tillbaka gjort allt, för att komma till detta mål? Oberäknadt dess politiska uppträdande och dess mycket godtyckliga sätt att icke utföra pragerfreden, var det starkt rustadt och färdigt att inom åtta dagar rycka i fält. Händelserna hafva visat, till hvilken punkt dess sedan läng tid tillbaka gjorda förberedelser drifvits; man vet deremot äfven, till hvilken grad de försummats i Frankrike. Ej allenast Preussens rustningar voro fullständiga, det hade äfven afslutat sina allianser. Vi kunna öppet yttra oss om detta krig, ty medlemmarne af den närvarande regeringen ha gjort allt, för att bespara landet dess fasor. Vi säga det högt: oaktadt Preussens uppträdande, var orsaken till kriget icke berättigad, och hr v. Bismarck skall icke kunna på tullt allvar rikta emot oss några skriftställares utgjutelser ach de bullersamma yttringarne af en exalterad folkhop. Det var enstaka handlingar, utan genljud inom landet (), hvilka ej sträckte sig bortom de förvirrade agitationernas område, som hvarje allmän rörelse i de stora städerna ha till följd. Hr v. Bismarck kände till värdet at dessa. Hvilket folk låter sig för öfrigt icke lätt ryckas med vid första krigsropet? Regeringarne äro alltid säkra om att kunna framkalla hänförelse, när de lofva ära och seger. Derför är också deras ansvar så stort. Men vid första sammanstötningen är deras fall oundvikligt, om de icke gå hand i hand med den allmänna meningen. Detta resultat har visat sig såväl under det första, som det andra kejsardömet. Det ena som det andra måste gå under, emedan deras företag voro orättfärdiga. Hvad angår hr v. Bismarcks påstående, att kejsaren blifvit af den allmänna meningen tvungen till kriget, så beslå händelserna det med osanning. Tillfrågad vid tiden för valen till lagstiftande församlingen år 1869, har befolkningen på det kraftigaste betonat sin fredskärlek. Samma tendenser gat den vid tillfället af omröstningen år 1870 så klart och tydligt till känna, att regeringen måste ett par månader derefter för första gången minska armeens kontingent. Denna af allmänna meningen fordrade eftergift bevisar på det tydligaste, huru långt Frankrike i Juli månad var skiljdt från hvarje krigisk tanke. De nya valen till generalråden hade ännu kort förut gifvit nämnda önskningar ett nytt tillfälle att uttala sig. Men vi ega ett officielt aktstycke, hvilket på det tormligas e framhåller, att kejsardömet, långt ifrån att vilja lata sig hänföras af den allmänna meningen, tvärtom ville erfara, huruvida denna skulle följa detsamma. Det var så föga öfvertygadt om, att den vid krigsförklaringen skulle stå på dess sida, att det ansåg nödigt att göra sig underrättadt om densamma i detta afseende. Pretekterna fingo befallning om att till inrikesministeriet afgifva berättelse öfver det intryck, som denna plötsliga underrättelse verkat inom departementen. Deras sedan dess af den officiela tidningen d. 2 Okt. offentliggjorda svar tillata ej något tvifvel i detta asseende. Det första intryckete, så skrifver en prefekt, var förvåningens och öfverraskningens-. — Andra Säga: Denna underrättelse, som slog ned miut under djupt lugn, framkallade en liflig rörelset. — Ilget anses för ett sådant ondt, att man ej vill tro uerpå!. — Den varma önskan om fredens bevarande ger sig tillkänna från alla hållt. — Jag tror, att man i sjelfva verket fruktar kriget, så skrifves det från ett af de folkrikaste och mest upplysta departementen. — Ingen-, så sager en annan prefekt, rönskar kriget, afven om det skulle vara afledaren för en stor social kris, som hotar landet-. —-Detta land-, så skrer man atvenledes, skall endast med motvilja antaga kriget-. Och derpå: Betolkningen vill sakerligen icke kriget och önskar varmt freden-. Orverallt gat den känslan sig luft, att man endast skulle antaga kriget, om det vore nödvändigt för landets ära. Men man anslöt sig på det ifrigaste till de sista fredsförhoppningarne. -Om, skret en prefekt, det skall visa sig, att allt förgatves försökts för at uppratthalla freden, då skall man låta sig förmås att fördraga följderna af en sammanstötning, som sätter hela verlden i skräck . Man skulle kunna mångfaldiga dessa citater. Af 89 berättelser innehöllo blott 11 ett fullständigt gillande. Alla andra förråda samma farhågor och samma motvilja. Det är således ett obestridligt faktum: landet antog kriget, det hade ej frammanat det. Derför står det ock fast, att Frankrike icke hotade Tysklands integritet — dess historia sedan ett halft sekel bevisar uet på alla sidor. Från krigsskådeplatsen vid Loire sakna vi r dagen några närmare underrättelser. Enigt några uppgifter ha tyskarne dragit sig illbaka från sina ställningar i trakten kring )rläans och begitvit sig mot Paris; enligt anIra ha de gått öfver Loire och äro under ramryckande söderut mot La Ferte (några nil söder om Orleans, der fransmännen unler general Paladine skola ha koncentrerat ig, för att möta v. der Tann. I Olleans igga f. n 3000 man sårade, både fransmän ch tyskar. En engelsk amerikansk ambulansår har anländt dit. Tidn. -Libertssäger, tt bairarne huserat på ett förfärligt sätt i rakten af Orleans. I afseende på Lyon, ha denna stads inevånare fått betallning att proviantera sig ör 3 månader. Staden är fullt befästad och irdig att emmtaga fienden. D. 16 d:s möntrade prefekten derstädes 50,000 man mobil