af påfvens herravålde bilvit mom hela Nyrko4 staten helsadt med allmänt jubel. Ännu innan omröstningen egt rum, buro männen röstsedlar med Ja på hattarne, qvinnorna gingo med trefärgade band och konung Victor Emanuels bröstbild sågs öfverallt, bekransad med lagergrenar, och sjelfva omröstningen var en hel fest, hvarigenom den hemliga röstningen till en del inskränktes till en formalitet. At den i det hela likväl är ett riktugt uttryck för innebyggarnes stämning, derom har man ej något skål att tvifla; ty på Kyrkostatens 700,000 innebyggare komma 167,548 valmän, och af dem ha 133,681 röstat Ja och endast 1507 Nej. Påfven hade visserligen varit så slug, att han förbjudit alla att rösta, vare sig att de ville rösta för eller emot införlifvandet. för att sedan kunna räkna alla icke-röstande till nej-männen; men å andra sidan bör man erinra sig, att Kyrkostaten har 12,000 prester, munkar och andra andliga personer, och dessa ha väl i allmänhet måst lyda påfvens påbud. I staden Rom, der det helt säkert varit de flesta icke-röstande, afgäfvos 40,835 röster för och endast 46 mot införlifvandet; här tågade valmännen genom gatorna till rösturnorna, och flera af de sålunda framdragande flockarne helsades med synnerligt juel at åskådarne. Detta var t. ex. fallet med innebyggarne i det leontinska qvarteret, hvilka, missnöjda öfver att skola förbli under påfvens välde, drogo ötver Tibern, för att genom sina ja protestera deremot; men de återvändande romerska flyktingarne, hvilkas antal är mycket stort (3-4000), och bland dem de romare som tagit tjenst i den italienska armken och nu vända tillbaka hem såsom officerare eller soldater. Dessas antal uppgick till flera hundrade. Omröstningstormeln löd sålunda, att romarena ville töreving med konungariket Italien under Victor Emanuels och hans efterföljares konstitutionelt-monarkiska regering, och redan straxt efter de italienska truppernas inryckande utöfvades lagskipningen i Victor Emanuels namn. Den förberedande juntan sammansattes af 16 medlemmar, af hvilka de flesta tillhörde de moderata. Detta vann ingalunda bifall bland de radikala, hvilka uppsatt och på ett stort folkmöte i Coliseum fått antagen en lista på 44 medlemmar, af hvilka de flesta tillhörde det radikala partiet. Ar denna lista togs den italienske generalen Cadorna med hertigen af Sermoneta till ordforande. Denne härstammar från familjen Caetani, som är den äldsta adelsslägten i Rom näst efter familjerna Colonna och Orsini och ifrån hvilken Bonifacius VIII på sin tid utgick. Ytterligare tre andra s. k. päfvesamiljer äro representerade, nemwl. Pallavicini, Odescalchi och Buoncompagni, hvilka gitvit påfveraden de trenne medlemmarne Clemens IX, Innocentius XI och Gregorius XIII. Till denna sista slägt höra både den lärde matematikern Balthasar Buoncompagni och furstens af Piombino yngre soa, Ignazio Buoncompagni, hvilken år 1867 följde med på Garibaldis tåg. Förutom Sermoneta äro der tre hertigar i den provisoriska regeringen, Sforza, Cesarini och Ruspoli, och man finner deraf, att det var oriktigt, när päfven htade på hela den höga adel, hvilken endast till en del blifvit honom trogen. Isynnerhet har det väckt misshag inom de klerikalas leder, att hertigen af Sermoneta. som förut varit påflig polisminister, affallit och att den italienska regeringen bland de generaler, sem skulle besätta Rom, valt Masi, som år 1848 var furstens af Canino sekreterare och 1849 stred under Garibaldi: han är nu kommendant i staden. Giuntan började sin verksamhet med att utnämna flera kommissarier för ordnandet af törvaltningens särskilda grenar och med att bevilja penningar dels till minnesmärken och minnestaflor ötver dem, som fallit för Roms frihet, både i striden och för bödelns hand eller i fängelserna. Den har också tagit alla samlingarne i besittning såsom stadens egendom samt beviljat en ansenlig summa till deras underhållande och till nya gräfningar. Deremot har den örskan uttalats, att Castello dAnge!o skulle slopas med undantag af kejsar Adriani Mausoleum. Liknande fästen ha förut nedritvits i Palermo och Neapel, derför att de endast voro riktade mot stader. D. 7 Okt. på e. m. kungjordes högtidligt från Capitolium utgången af omröstningen; d. 8 kom deputationen, som skulle till konungen öfverbringa budskapet derom, till Florens, och mottagandet derstådes skedde med stor högtidlighet. Truppe va och nationalgardet stodo i leder från hotellet, der romarne tagit in, till slottet Pitti, der konungen bor. De afhemtades i kongl. galavagnar med ceremonimästare och andra formaliteter, och under öfverlemnandet aflossages 101 kanonskott. Till de-s bevistande hide, förutom prinsarne och de höga statsembetsmännen, borgmästarne från Italiens stora städer tilikallats. och om aftonen var Florens på ert glänsande sätt illumineradt. Af en viss betydelse är det äfven, att Turins kommun, hvilken under de sista åren varit missnöjd på grund af regeringens förllyttande och afundsjuk på sin esterföljare som hufvudstad, nu begagnat tillfället att räcka en försenlig hand och anmodat borgmästaren i Florens om att föra den romerska deputationen till Italiens äldre hufvudstad, der den naturligtvis skall bli töremål för en ny hyllning. Hertigen af Sermoneta har likasom förste ministern Lanza erhållit Italiens förnämsta orden, Annunciada, och samtidigt har konungen af egen drift gifvit Ratazzi och deputerade