artikel, i hvilken den uttalade sig bestämdt för afsalutandet af ett vapenstillestånd. Thiers reste från Petersburg till Wien, och ryska regeringen afvaktade tydligen, hvad resultatet häraf skulle bli. V. Beust synes hatva gripit i de diplomatiska trådarne med ny kratt, och några pourparlers ha sannolikt egt rum, i hvilka v. Beust drifvit petersburgerkabinettet fram till handling. Enligt de bestämmelser, som neutralitetsligan sjelf för sig uppgjort, skulle det åligga de neutrala makterna att ej skiljda foretaga något steg och att betrakta England såsom den främst formedlande underhandlaren. Petersburgerkabinettet vände sig derför först till kabinettet i St. James och uppmanade det att medverka till ett stillestånds afslutande, för att förekomma Paris bombardering. Den engelska regeringens medlemmar hade dock nyss törut i konselj beslutat att afhålla sig från hvarje vidare inblandning i anledning deraf, att utrikesmin stern lord Granvilles erbjudanden blifvt upprepade gånger atvisade i preussiska högqvarteret. Dessutom bestod emellan England och Preussen ett allt annat än godt förhållande i följd af de täta leveranser af vapen och ammunition, som England gör till Frankrike och hvilka onekligen öka dettas motståndskraft. Detta icke goda förhållande har tillochmed öt vergått till ett spändt, såsom framgår af nordtyska sändebudets i London, grefve Bernsto ffs bekanta note, i hvilken han uppträder strängt mot engelska regeringens bristande neutral tet. Kortligen, Englands tredsmäkling hade blitvit försvårad. Petersburgerkabinettet beslöt nu, understödt af wienerkabinettet, att sjelf vända sie till konung Wilhelm. Detta steg tyckes ba verkat, ty det berättas ganska öfverensstämmande från olika båll, att konungen uttalat sin beredvillighet att inlåta sig på nya underlandlingar. Men frågan var att kunna dertill förmå afven den fravska regeringen. Rysseland kunde naturligtvis från sin ståndpunkt icke i detta fall inleda några direkta steg, och Jules Favre kunde å sin sida icke heller på nytt begilva sig till det preussiska högqvarteret, om detta icke i någon mån ändrat sina fordringar i afseende på grundvalen för underhandimgarne. Den vid tyska armeen sig uppehållande amerikanske generalen Burnside synes dertör hafva varit mellanhand, och han har ett par gånger fått begifva sig till Paris, der han kontererat med Favre, under det han vid återkomsten till tyska lägret konfererat med Bismark. Dessa förhandlingar tyckas hafva framkallat de lifliga förhoppningar om snart vapenstillestånd och fred, som på sista dagarne uppdykt i åtskilliga af vår verldsdels vigtigare tidningsorganer. Dessa förhoppningar skola kanske ännu mera stärkas af Italiens visade håg för att vilja röra på sig i ötverensstämmelse med Ryssland och Österrike. Italien är den makt, som borde kraftigast uppträda till förmån för Frankrike, hvars vapen så måktigt bidragit till åstadkomman jle af den enhet, hvarötver det nu gläder sig. De underhandlingar, som pågå mellan dess utrikesminister och Thiers, kunna möjligen komma till att visa några verkningar, i det att Italien genom hela sin ställning är i stånd att tala bestämdare än någon annan. Med sin vanliga slughet har Bismarck sökt neutralisera Italien. Preussiska sändebadet i Florens, grefve Brassier de St. Simon, har neml. uppmanat italienska regerin gen att nu söka återfå Nizza och har, enl. en pålitlig korresp. till Neue treie Presse, till ochmed uppmanat henne att uppställa 40,000 man italienska trupper vid Nizzagränsen, för att genomföra införlifningen. Planen gick dock om iutet. ty italienska regeringen förklarade sig på det bestämdaste icke vilja begagna sig af Frankrikes olyckliga belägenhet. Vi afvakta vidare underrättelser om dessa fredsrykten, hvilkas förverkligande vi högligen önska för Frankrikes och det fria Tysklands bästa: ty krigets fortsättande kan endast gagna det fribeten förtryckande junkerpartiet och skall, om det leder till Elsas och Lothringens införlifvande med våld, verka derhän, att hela tyska nationen göres till medbrottsling i undertryckandet af principen om folkens sjelfbestämningsrätt, hvartill Bismarck gjorde inledningen, i det han i strid mot Pragerfreden beböll för Preussens räkning det på samma sätt roflade och behållna danska Nordslesvig. Vi äro för dagen i saknad af några närnare underrättelser angående de senaste da xarnes händelser utanför Paris. Dock bekräfas tyskarnes tillbakadragande från sin främta belägringslinie äfven i dag af ett tele