Staatsanzeiger låter visserligen förmoda att ett litet bombardement framdeles skall komma att ega rum, men det är klart, att artikeln skall förbereda den allmänna opinionen i Tyskland på, att Paris icke skall falla i tyskarnes händer, förrän innevånarne at hungersnöd tvingas till öfvergång. Frankrikes nationalförsvar. Bland andra trupper som ankommit till Tours — skrifver Times korrespondent derstädes d. 8 d:s — äro de påfliga zouverna — d. v. s. den franska delen at dem, utgörande tillsammans 400 åa 500 man. De ha ett stort antal officerare, af hvilka de flesta ha bronsfärgade anletsdrag och ett krigiskt utseende samt talrika dekorationer. De skola öka antalet linietrupper och deras bestämmelseort säges vara Vogeserna. Deras grå uniformer med röda uppslag gifva en ny omvexling åt det brokiga lifvet på gatorna i Tours. Det finnes äfven italienare här, som förliden natt sjöngo Garibaldihymnen på gatorna, utan fruktan att komma i någon kollision med sina forna antagonister i påfvens tjenst. Några franska kanadenser, hvilka voro bland zouaverna, sägas ha blifvit skilda från dem på befallning af engelska regeringen, innan deras ankomst till Frankrike, och skola ej tillåtas taga tjenst härstädes — om det kan förekommas. Det finnes en irländsk legion under bildning 2Zgonstädes i Frankrike, och äfven engelsmän ha sFriadt i fransk tjenst för kriget. Jag mötte i går åtskilliga personer, synbarligen tillhörande de bättre klasserna, i ett slags mörkblå uniform med -Soccorsi ai Feriti i guldbokstafver på deras mörsor — läkare vid någon italiensk ambulans. Garibaldi väntas hit i afton eller i morgon. Jag hör att 1000 garibaldister redan äro samlade i Savoyen. Det råder verkligen ett riktigt stim af beväpnade män och fransmännen börja se mera lifaktiga ut och hysa hopp om att bättre tider slutligen skola komma. Många, säges det, hvilka i början voro föga böjda för att sjelfva gå i fält, utan fasthöllo vid det hoppet att fred skulle slutas, äro nu öfvertygade att det ej finnes någon utsigt dertill, och då de finna sina tillgångar uttömda, sitt handtverk eller sin affar omöjliga att bedrifva, samt att preussarne ej utrymma landet utan stora ansträngningar och skarp strid å fransmännens sida, äro de beredda på det värsta och träda beslutsamt fram, tänkande kanske att de lika väl kunna låta döda sig som dö hungersdöden och se sina familjer omkomma med dem. Huru stort förtroende preussarne än kunna hysa till sina reserver och sin styrka, göra de rättast i att ej förakta en fiende, som de ha drifvit till ytterligheter och ingifvit de bittraste känslor af hat. Jag har föga förtroende till armer som bildas i provinserna i den mening, att de skulle kunna bjuda någon stor preussisk arm spetsen på slagfältet med utsigt till framgång; men den nationala rörelsen synes dagligen tilltaga i omfång och energi; tid har vunnits, hos många har den paniska förskräckelsen efterträdts at en fast beslutsamhet, preussarne äro långt från sitt land och torde komma att finna sig i en kritisk belägenhet.