trycket i de mörkgrå ögonen, och nödgades derefter aflägsna sig. Sedermera tillbragte den engelska damen många aftnar i madame Magnottes salong. De gamla franska qvinnorna pratade oup hörligt om henne, undrade öfver henne; men det var omöjligt att uprgöra en historia af så ringa stoff som denna hemlighetsfulla dame lemnade om sig. De äldre dsmerna höjde på axlarne och gjorde betydelsefulla miner. Nagot ovanligt måste det vara med henne, någon hemlighet, någon oförrätt, Gud vet hvad. Gustave Lenoble hörde föga af hvad som pratades om den utländska damen; men hon sysselsatte ickedestomindre hans tankar. Hennes bild stod emellan honom och hans bok, och då han tänkte på framtiden, på den tlicka som var bestämd till hustru åt honom voro hans tankar mycket bittra. — Ödet är ligt Labsn, sade han för sig sjelf; en man arbetar och gör sin skyldighet i sju år, och derefter gitver Ödet honom Leah i stället för Rachel. Utan tvifvel är Leah en mycket god ung qvinna; man har ingen annan anledning att beklaga sig öfver henne än den att hon ej är Rachel. Gustaves bref till sina anhöriga på Beaubocage blefvo vid denna tid något korta och otillfredsställande. Han skildrade ej mera detaijeroa ef sitt studentlif — han skref ej längre i sin vanliga muntra stil. Hans bref tycktes tvungna.